Min rygg är inte min vän. Jag vill att den ska vara min vän men den vill inte vara min. Vi har samarbetssvårigheter och när ryggen är sur, då är den sur.

Senaste dagarna så har ryggen varit sur mycket, så mycket så den sänder ut riktigt elaka vibbar i benen mest hela tiden.

Jag har blivit arg, sagt ifrån och försökt få den att bli på bättre humör men tydligen är ryggen långsint.

Jag håller varje tumme jag har för att jag åtminstone ska slippa en sur rygg på mina långa flygresor, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Att vara utomlands eller inte spelar ingen roll däremot. Ryggen är densamma om jag befinner mig i Los Angeles, Bangkok eller hemme i Stockholm.

I fredags var det girls night out, nästan. Först åt vi ute på Sonjas Grek, supergod mat och till och med drickbart vin. Efter det så gick vi vidare till Söderhof där de spelade väldigt bra musik á la 80/90-tal. Vi skojade om att Spice Girls borde spelats och jovisst innan vi lämnade stället hade vi hört både "Wannabe" med Spice Girls och "Mm Bop" med Hanson. Lovely.

Vid midnatt gick jag och Emelie vidare till K15 medan Maria kastade in handduken. Väl där så träffade vi på Alex och hans kompis som vi umgicks med resten av kvällen. En bra kväll och en smörig dörrvakt haha.

"URsäkta, kan inte du sluta söta dig sådär mycket?"

"Har du en flytväst? Jag håller på att drunkna i dina ögon"

Yeah yeah ;)

I väntan på sista nattbussen vid 03.30-tiden stötte jag på världens fullaste tonåring med tom blick. Eftersom hennes risiga sk. kompisar inte tycktes bry sig om att ta hand om henne när hon vinglade ut i vägen och la sig där så fick jag rycka in. Vissa är verkligen omgiven av "äkta" vänner, jag kan inte ens förstå hur man inte kan ta hand om sin egen vän när man går ut tillsammans. Självklart har hon satt sig i sitsen att bli så korkat packad helt själv men det hör inte riktigt till.

Det spelar inte ens någon roll om det är en vän till mig, jag tänker inte se på när någon däckar mitt på vägen.

Hon kvicknade i alla fall till och jag tror och hoppas att hon kom hem ordentligt. Jag vet vem hon är och tyvärr är det inte första gången jag tagit hand om tjejen. Slutet gott, allting gott.

Vi skulle ha gått ut igår kväll också men kände oss trött så vi bestämde oss för att stanna hemma i soffan.

Imorgon börjar sjukgymnastiken igen, jag längtar till gymmet!

Det är så mycket lättare att ha disciplin där, där tar jag verkligen i och slarvar inte det minsta med träningsprogrammet medan hemmaprogrammet blir lite halvordentligt. En övning där och så en annan där.

Nu när ryggen strular så mycket ligger jag helst i sängen halva/hela dagen och träningen blir jobbig att genomföra men jag gör mitt bästa.

16½ vecka efter operation.