Humöret är uppe igen, vilket det var redan någon timme efter förra inlägget. Jag är verkligen kortsint (om ordet ens existerar) och rätt var det är så går mitt dåliga humör ofta över till ett lugnare och bättre.

Ibland ger livet en prövningar, helt klart.

Sjukgymnastiken gick inget vidare. Min rygg är inte bra, strålningarna försvann inte ens under hela mitt över en timmes långa träningspass.

De var borta i någon timme men så fort jag reste mig upp förut så kom de tillbaka.

Ryggen är sämre än på mycket länge.. Jag håller varenda tumme.

Framförallt så är det nog mest påfrestande psykiskt egentligen att få ett sådant otroligt bakslag. Jag är inte den som gillar att bara ligga i sängen, jag bangar aldrig för att göra saker, och nu blir man begränsad. Fan också.

Med allt annat jävligt som hänt idag så mår jag riktigt uruselt, minst inte när jag senast mått såhär.

Jag försöker fokusera och se fram emot Kalifornienresan, överlycklig egentligen att jag har den, den kan distrahera mig lite från allt det andra.

Vem vet, när jag som minst tänker på ryggen när jag är därborta så kanske problemen slutar, det brukar ju kunna gå till så om man har tur.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite.