Jahaja så var man hemma i Sverige igen då, fast fortfarande så känner jag av resan och dess konsekvenser sp det känns inte som att jag hunnit landa ordenligt. Jag har sån otrolig jetlag, har EXTREMT svårt att hålla ögonen öppna just nu och jag undrar hur jag ska klara mig i 3 timmar till.

Lagom tills jetlagen börjat lägga sig och jag börjat få ordning på livet hemma igen så är det dags att dra iväg till Asien, bara 9 dagar kvar tills dess.

Så den här dryga veckan går åt till förberedelser inför resan i princip.

Mina ögon ser inte vad jag skriver så jag får uppdatera imorgon!

Humöret är uppe igen, vilket det var redan någon timme efter förra inlägget. Jag är verkligen kortsint (om ordet ens existerar) och rätt var det är så går mitt dåliga humör ofta över till ett lugnare och bättre.

Ibland ger livet en prövningar, helt klart.

Sjukgymnastiken gick inget vidare. Min rygg är inte bra, strålningarna försvann inte ens under hela mitt över en timmes långa träningspass.

De var borta i någon timme men så fort jag reste mig upp förut så kom de tillbaka.

Ryggen är sämre än på mycket länge.. Jag håller varenda tumme.

Framförallt så är det nog mest påfrestande psykiskt egentligen att få ett sådant otroligt bakslag. Jag är inte den som gillar att bara ligga i sängen, jag bangar aldrig för att göra saker, och nu blir man begränsad. Fan också.

Med allt annat jävligt som hänt idag så mår jag riktigt uruselt, minst inte när jag senast mått såhär.

Jag försöker fokusera och se fram emot Kalifornienresan, överlycklig egentligen att jag har den, den kan distrahera mig lite från allt det andra.

Vem vet, när jag som minst tänker på ryggen när jag är därborta så kanske problemen slutar, det brukar ju kunna gå till så om man har tur.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite.

Min rygg är inte min vän. Jag vill att den ska vara min vän men den vill inte vara min. Vi har samarbetssvårigheter och när ryggen är sur, då är den sur.

Senaste dagarna så har ryggen varit sur mycket, så mycket så den sänder ut riktigt elaka vibbar i benen mest hela tiden.

Jag har blivit arg, sagt ifrån och försökt få den att bli på bättre humör men tydligen är ryggen långsint.

Jag håller varje tumme jag har för att jag åtminstone ska slippa en sur rygg på mina långa flygresor, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Att vara utomlands eller inte spelar ingen roll däremot. Ryggen är densamma om jag befinner mig i Los Angeles, Bangkok eller hemme i Stockholm.

I fredags var det girls night out, nästan. Först åt vi ute på Sonjas Grek, supergod mat och till och med drickbart vin. Efter det så gick vi vidare till Söderhof där de spelade väldigt bra musik á la 80/90-tal. Vi skojade om att Spice Girls borde spelats och jovisst innan vi lämnade stället hade vi hört både "Wannabe" med Spice Girls och "Mm Bop" med Hanson. Lovely.

Vid midnatt gick jag och Emelie vidare till K15 medan Maria kastade in handduken. Väl där så träffade vi på Alex och hans kompis som vi umgicks med resten av kvällen. En bra kväll och en smörig dörrvakt haha.

"URsäkta, kan inte du sluta söta dig sådär mycket?"

"Har du en flytväst? Jag håller på att drunkna i dina ögon"

Yeah yeah ;)

I väntan på sista nattbussen vid 03.30-tiden stötte jag på världens fullaste tonåring med tom blick. Eftersom hennes risiga sk. kompisar inte tycktes bry sig om att ta hand om henne när hon vinglade ut i vägen och la sig där så fick jag rycka in. Vissa är verkligen omgiven av "äkta" vänner, jag kan inte ens förstå hur man inte kan ta hand om sin egen vän när man går ut tillsammans. Självklart har hon satt sig i sitsen att bli så korkat packad helt själv men det hör inte riktigt till.

Det spelar inte ens någon roll om det är en vän till mig, jag tänker inte se på när någon däckar mitt på vägen.

Hon kvicknade i alla fall till och jag tror och hoppas att hon kom hem ordentligt. Jag vet vem hon är och tyvärr är det inte första gången jag tagit hand om tjejen. Slutet gott, allting gott.

Vi skulle ha gått ut igår kväll också men kände oss trött så vi bestämde oss för att stanna hemma i soffan.

Imorgon börjar sjukgymnastiken igen, jag längtar till gymmet!

Det är så mycket lättare att ha disciplin där, där tar jag verkligen i och slarvar inte det minsta med träningsprogrammet medan hemmaprogrammet blir lite halvordentligt. En övning där och så en annan där.

Nu när ryggen strular så mycket ligger jag helst i sängen halva/hela dagen och träningen blir jobbig att genomföra men jag gör mitt bästa.

16½ vecka efter operation.

Idag har ryggen då inte varit snäll, strålningarna som brukar försvinna någorlunda snabbt höll i sig ända fram till sen eftermiddag.

Då tänkte jag "Ahaa, jag har varit på tok för lat och rört på mig för lite" varpå jag sätter mig och trampar på träningscykeln i några kilometer.

Tyvärr så hjälpte inte det heller, strålningarna höll i sig och ryggen blev till och med stel och jäklig.

Inga goda tecken alls att det går åt det hållet, hoppas det blir nedförsbacke igen snart!

Även om det är otroligt frustrerande att smärtan vägrar släppa och ryggen vägrar ge med sig (nu är ju besvären i princip som innan operation) så känns det ändå som att man vant sig på något vis, man kan inte låta det helt sänka en för då skulle man inte orka med livet.

Det är bara att kämpa på så gott man kan och fortsätta tro att det här är en svacka som jag kommer att ta mig ur med gott resultat!

Ibland blir jag nedslagen dock. Till exempel häromdagen när jag funderade på vad jag ska ta och söka för jobb när jag kommer hem från Asien.

Jag är ganska begränsad känner jag, jag får nog hålla mig till kontorsjobb resten av livet, annat blir för påfrestande. Jag funderade på ett jobb i butik/mataffär men att bära kartonger och lasta upp varor på hyllorna kommer vara extremt påfrestande speciellt med tanke på att ryggen inte går att böja. Tråkigt.. om ryggen bara kunde ta och släppa sin försvarsmekanism så jag åtminstone kan få böja min rygg, den funktionsnedsättningen förstör massor! Lite smärta kan man leva med ibland..

Nu ska jag ta och sussa.

Godnatt!

16 veckor efter operation.

Jag har otrolig resfeber, mina resor är mitt liv just nu och allt som kretsar i mitt huvud. Antagligen blir det extra starkt eftersom att jag gått hemma så mycket senaste halvåret plus att Kalifornien är ett ställe som jag velat se sen jag var liten (fantiserade till och med om att jag var adopterad därifrån, haha!) och i Asien finns ju Fredrik, så kan man annat än längta?

Ryggen däremot gör mig lite fundersam. Den knasar sig mer och mer, jag hoppas dock att det är en av de svackor som läkaren pratade om att jag skulle ha under hela första året dvs. något som går över med tiden.

Strålningarna imorse var inte snälla, precis som innan operationen fick jag lägga mig och vila mellan varje grej jag gjorde och återigen så är jag ibland stel och tung i ryggen efter att jag suttit eller legat ner länge.

Jag har införskaffat skyddstejp som jag ska ha över ärret när jag vistas i solen därnere i värmen.

Imorgon ska jag ta och ringa min chef och höra efter om det eventuellt finns något vikariat eller fast anställning att erbjuda mig när jag kommit hem från resorna. Annars blir det till att söka annat jobb!

Ha en bra start på 2008!

ca 16 veckor efter operation

Jahaja, så var även det här året slut. Idag är det återigen nyårsafton.

Förra året var jag inte vidare hoppfull inför år 2007 och trodde att det skulle bli precis som vanligt, men å så fel man kan ha!

Egentligen är det tre väldigt viktiga saker som har skett i år:

Jag och Fredrik. För exakt nio månader sen idag blev jag och Fredrik ett par men vi träffades redan innan det. Nästan hela 2007 har varit vårt år och jag har haft det jättebra.

Studenten. I år tog jag då slutligen studenten efter 12 års pluggande, både själva grejen att äntligen få ge sig ut på lite äventyr och själva äventyret med studentskivor, studentflak och studentdagen är något speciellt.

Att jag dessutom lyckades gå ut med de betyg som jag fick med mig gör inte saken mindre.

Ryggoperation. Dagen då jag höll på att dö bort från detta liv men istället hade änglavakt, överlevde och fick en friskare och snällare rygg med mig i bagaget.

Inför 2008 så hoppas jag på mer Fredrik, mer frisk rygg och mer resor!

Dessutom blir jag 20 vilket ska bli skönt. Sen stannar jag gärna däremot ;)

"Hit men inte längre"

Slutligen så vill jag önska alla Gott Nytt År, hoppas att 2008 blir ett bra år för er!

Den här hittade jag när jag lurade runt på nätet och tyckte den var rätt kul, värt att tänka på innan kvällens champagneglas.

Saker som är svåra att säga när man är full..
oöverträffat
innovativt
preliminärt
vastskaft
Saker som är väldigt svåra..
västkustisk
konstitutionerad
substantivera
tillvägagångsätt
Saker som är i stort sett omöjliga att säga när man är full..
tack, men jag vill inte ha sex
nej, ingen mer sprit för min del
Ledsen, du är inte riktigt min typ..

GOTT NYTT ÅR!

Igår kväll gjorde jag min sjukgymnastik hemma. I julklapp fick jag 2 st tvåkilos hantlar som jag har perfekt nytta av när jag gör mina övningar, träningen blir nästan lika bra som på gymmet.

Efter att jag gjort en övning med hantlar och snabbt skulle lägga ifrån min hantlarna på skrivbordet så råkade jag lägga ner dom lite väl snabbt och såg därför inte till så att de sexkantiga hantlarna låg stabilt på bordet innan jag släppte dom..

Följden blev att en av hantlarna ramlade ner rakt på min fot.. AAJ!

Turligt nog så träffade rakt uppe på foten och inte på tårna för då hade dom nog garanterat krossats.

Idag är foten uppsvullen och blå men det tar nog bara någon dag innan den mår bra igen.

Nu när julen överstökad så längtar jag som sjutton till mina resor.

Nyår är inte direkt en av mina favoritdagar på året så den struntar jag i.

1½ vecka kvar till Kalifornien. Det är lågsäsong och vinter där nu vilket innebär att det "bara" är mellan 15-20 grader på dagarna och ca 5 grader på nätterna, enligt väderprognoserna i alla fall :) Lite knepigare att packa till dock än om man åker till tex. Asien där det är supervarmt mest hela tiden.

Ryggen mår bra men min hållning är inte rätt och jag har problem att hitta den rätta ställningen. Dessutom får jag väldigt ont i fötterna när jag går sedan efter operationen så jag måste gå tokigt, det syns inte dock!

Det är verkligen saker som jag måste få bukt med. Det är viktigt med rätt hållning och rätt gångsätt.

Typisk uppgift åt sjukgymnasten.

107 dagar efter operation