Life sure has its up's and down's. Just idag mår jag nämligen strålande.

Jag somnade klockan 00 igår, utan sömnpiller! Och sen vaknade jag av mig själv 06.45 och var pigg, en kvart innan jag skulle gå upp. Hann till och med mysa lite med älsklingen innan han drog iväg till jobbet.

Jag fick julkänsla idag, eller snarare att jag verkligen längtar till jul, det ska bli mysigt. Nyår däremot kan vi skippa, det blir aldrig bra ändå.

Hoppas vi får snö i år. Idag är det riktigt riktigt höstväder. Duggregn, grått och dystert. Fast rätt tacksamt när man ändå bara ska sitta inne.

Igår var jag och pärlan ute på ännu en långpromenad, jag känner inte ens av att jag skulle ha ryggproblem då! Konditionen är väl katastrof med tanke på att den var värdelös innan operation och den lär knappast ha förbättrats av allt stillasittande efteråt men det är inget att slås ned utav.

På kvällen åt vi pizza och kollade på filmen 1408 som hade premiär på bio i fredags. Om ni funderat på att se den, gör inte det! Amerikanarna kan tusan inte göra bra skräckfilmer.

Jag känner att jag är väldigt långt borta från mitt liv hemma just nu. Bor i princip här hos Fredrik. Ibland känns det jobbigt att man inte bara kan åka hem om det är nåt men äsch. Jag vet att jag får massor av tid att bo hemma och umgås med kompisarna när Fredrik har åkt iväg. Jag vet ju att jag skulle ångra mig när han åkt om jag inte hade passat på att umgås med honom innan hans resa.

Jag försöker just nu att vara utan korsetten en del stunder när jag går hemma så att jag så sakta börja vänja mig av vid den. Härligt!

Jag är väldigt nöjd med min operation.

46 dagar efter operation

Igår kväll åkte jag hem till älsklingen igen, jag kan aldrig hålla mig borta särskilt länge :) På kvällen var dte pokerkväll. Jag och fem grabbar spelade Texas. Efter 3 timmars spel så lyckades jag vinna! 700 kronor, gött!

I förmiddags var jag och Fredrik ute på en långpromenad, det var superskönt! Det gör jag gärna om imorgon :) Ryggen fungerade kanonbra, tydligen är det bara när jag har saker att bära som den inte riktigt vill samarbeta. Det går framåt och det är grymt skönt!

Dessutom konstaterade jag att det känns jättekonstigt att dra handen över ryggslutet nu, jag har alltid haft en knöl där och nu är där ingen knöl så det känns inte som min egen rygg. Den här ryggen är bättre! =)

Nu ikväll gjorde vi oss i ordning för att gå upp till Crille och sen eventuellt gå ut. Jag följde med upp dit men kände mig inte ett dugg taggad att gå ut. No partymood och dessutom känner jag mig bara så ful i den här korsetten och tröjorna som jag måste ha till.

Jag övertalade pärlan att gå ut med kompisarna utan mig, ingen fara alls. Bara för att jag inte är på partyhumör så ska ju inte det hindra honom.

Jag klarar mig fint här hemma i hans lägenhet. Det känns bara dumt att han ska sitta hemma och ta det lugnt när han vill ut bara för att det är vad jag vill göra, då skulle dte blir toffelvarning :)

Jag var lite ledsen ett tag men det hade absolut inget med det att göra. Jag fick igen för min nyfikenhet bara.

Hm måste försöka hitta på något tills dess att han ramlar in från krogen, vill inte gå och lägga mig eftersom jag ändå måste gå upp då han kommer.

Dessutom ska ju klockan ställas tillbaka en timme så jag får en timme extra att sussa.

Idag är det 27 oktober, det betyder att det är prick en månad tills Fredrik åker från Sverige.. Det gör inte direkt att den där jäkla magkänslan försvinner.

Jag tror inte att Annika är på sitt allra mest strålande humör nu för tiden..

44 dagar efter operation

Nog lyckades sömntabletter ändra mitt dygn hyffsat, igår natt somnade jag halv 3, det är ändå okej. Då är det fortfarande natt och inte morgon.

Jag fick sova 9 timmar, härligt.

På kvällen var jag och älsklingen på bio och såg Supersugen, jätterolig High School-film! Jag tänkte inte ens på ryggen så allt gick fint.

På natten lyckades jag somna vid 3 men tyvärr så vaknade jag klockan 5 av det där jäkla illamåendet som är så sjukt. Går inte ens att beskriva på vilket sätt jag mår illa men det går inte att göra någonting, jag försöker ligga som en död fisk då. Jag somnade inte förrän 8 imorse, så nu var dygnsrytmen tillbaka till det gamla, fan! Mådde även dåligt på förmiddagen/runt lunch precis som vanligt när Fredrik kommer hem.

Han var snäll nog att ringa till sjukhuset åt mig, min gamla sjuksköterska sa att illamåendet och sömnproblemen med all sannolikhet var biverkningar av att jag slutat med lyrica. Jag skulle ha tålamod sa hon.

Min plan är såhär:

Inatt sover jag inte alls. Jag blir totalt död imorgon och kan slockna tidigt eftersom jag bara kommer att ha sovit 4 timmar under de senaste 60 timmarna. Då kan mitt dygn vändas!

Jag har även fått några till sömntabletter av Marianne som jag kan ta till om jag absolut skulle behöva.

Jag är redan dödstrött så vi får se hur jag lyckas vara vaken i ca 20 timmar till.

Stora stora bränder i Kalifornien, runt LA-trakten nu. Jag undrar hur Sofia har drabbats. Förhoppningsvis inte så allvarligt.

42 dagar efter operation

Just nu blir det en HEL DEL gnäll här i bloggen, men eftersom den är till för att jag ska skriva av mig och reflektera mitt liv så får det vara så just nu.

Det är ju trots allt valfri läsning =) I ett helt blogginlägg framöver så kommer jag enbart spy galla över mina sömnproblem (igen!).

Gårdagen ja.. Jag somnade åtta på morgonen igår och vaknade klockan 11, klarvaken men skittrött som vanligt. Jag och ängeln kollade på Idol. Jag var nog allt annat än världens trevligaste människa just då men utan sömn så blir det så otroligt mycket som inte fungerar. JAg försöker trots allt hålla så god min jag kan eftersom mina sömnproblem inte bör gå ut över någon annan.

Till middagen åkte vi hem till Fredriks föräldrar och åt middag, det var trevligt (och gott!). Kollade i sådär sjuhundra fotoalbum på Fredrik som liten, söt prick ska ni veta ;)

 När Fredriks mamma hörde om mina sömnproblem så fick jag ett sömnpiller av henne som jag skulle pröva.

Förväntansfullt så tog jag halva pillret en halvtimme innan jag skulle sova, ganska pessimistisk måste jag säga att jag var, men jodå. Innan klockan ens slagit midnatt så sov jag! Jag sov! Jag vaknade visserligen 3 timmar senare och allt kändes som övriga nätter men så tog jag resterande halva och somnade om igen, Jihoo! Jag vaknade 7 när pärlan gick till jobbet men somnade om. Jag vaknade halv 10 när pärlan ringde men somnade om! =)

Slog upp mina små brungröna 12 timmar efter att jag somnat.

Äntligen en ordentlig natts sömn och dessutom hade jag knappat in rejält på min sömnbrist, det var underbart skönt.

Min förhoppning var att jag skulle ha lyckats ändra någon dygnsrytm i min kropp på den natten så att jag skulle kunna somna inatt men det var nog att hoppas för mycket. Eller ja, klockan är bara 01.00 so far men när jag gick och la mig så kändes allt precis som vanligt. Men kanske kanske har jag lyckats vända på dygnet lite i alla fall? Om så bara några timmar så blir jag lycklig. Om inte så måste jag ringa min läkare imorgon.

Vill inte börja behöva ta sömnpiller för att få sova heller, lätt att bli beroende.

För att klaga ännu mera så har jag ju nu som sagt slutat med mina nervsmärtstillande. Till en början märkte jag inga biverkningar (förutom eventuellt insomnian) men nu har mina domningar kommit tillbaka i vänsterfoten och med det även strålningarna. I och för sig så slutade jag ju med pillrena just för att ta reda på om de hjälpte eller ej och nu har jag svaret. Frågan är om jag ska börja med dom igen, troligtvis gör jag det inte. Gillar inte att gå på en massa piller.

Idag har jag förresten promenerat ner till Kallhäll Centrum för att handla. Knatade sedan upp för backen med en tung matkasse i varje hand, pjuu!

Benet strålade och ryggen värkte, fick stanna och vila på alla de bänkar som finns utplacerade på vägen. När man till och med blir omkörd av pensionärer med käpp blir man lite missnöjd men när man väl tagit sig hem så är man desto mer nöjd med sig själv ;)

Då kan man fråga sig, finns det något POSITIVT i mitt liv?

SjÄLVKLART! Jag har min absolut ovärderliga pojkvän, min familj och mina vänner. Ryggoperationen i sig gick jättebra, att man har biverkningar en månad efter ett sånt ingrepp är ju egentligen bara att räkna med.

Mitt liv är bra i övrigt också, no complaints there.

Nää så jag är inte enbart en gnällig tjurkärring inte, ibland ler och skrattar jag faktiskt! ;)

40 dagar efter operation

Halv åtta när pärlan gått till jobbet i fredags så lyckade jag äntligen falla i sömn. Klockan elva vaknade jag, då var det färdigsovit tydligen.

Jag mådde då så fruktansvärt obeskrivligt dåligt. Jag var totalt orkeslös pga. främst sömnbrist men även matbrist. Jag mådde extremt illa och hade huvudvärk. Jag låg stilla som en fisk tills dess att älsklingen kom med lunch, jag försökte få i mig så många tuggor jag bara klarade av med resultat att jag mådde lite bättre för en stund.

Min läkare ringde äntligen! Halv 8 på en fredagkväll. Han sa att jag kunde sluta med mina piller, jag andades ut eftersom jag redan beslutat mig för att sluta på eget bevåg då jag itne hört någonting ifrån honom.

Dessutom sa han att jag hade totalt hjärtstillestånd under operationen, dvs jag var död för ett tag. Jag ska göra min hjärtröntgen så småningom men min läkare tror eventuellt att de aldrig kan få fram en förklaring till vad som hände under min operation egentligen vilket känns jäkligt jobbigt. Det lär vara otroligt bra att veta om framåt i livet ifall jag skulle råka ut för något,

Jag trotsade mitt illamående och gick ut på kvällen. Vi gick över till Walles där det var en del folk, trevligt faktiskt. Jag fick annat att tänka på än att jag mådde dåligt men när jag kom hem blev det ett rent helvete.

Jag var återigen helt sjukt matt, aldrig mått så piss. Ond cirkel det där.

Sömnbristen har gjort så jag blivit lat och inte orkat äta ordentligt varpå jag såklart blivit ännu mattare och mått ännu sämre.

Dessutom fick jag en rejäl ångest och desperation efter att få somna.

Älsklingen tvångsmatade mig med pyttipanna mitt i natten och till slut fick jag falla i sömn. Fick faktiskt sova 7 timmar nästan, underbart! Jag var alltså nästan tillbaka som människa idag.

Idag har vi städat lägenheten, jag skurade badrummet, varenda kakelplatta skulle skina. Sen såg vi på Deal or No Deal, grattis till 10 kr, grabben! =)

Efter det så trotsade jag mitt illamående igen och vi gick över till nån Elisabeth bara några portar bort (alla bor på kopparn här) där det var lite folk och sen vidare till Edvin. De andra fortsatte sen till Pub Banken men vi gick hem, det var bara medelålders folk och trubadur där.

Väl hemma kollade vi på lite film innan pärlan somnade, inte jag såklart men idag mår jag inte lika dåligt, men snart måste förändring ske, frågan är bara hur det ska gå till.

Btw så går festandet rätt bra även med en jäkla korsett, jag har som tur var ett par tröjor som döljer den helt och jag går ju rätt bra nu. Det enda är att den skaver men sånt kan man leva med.

Om 3 veckor ska jag sluta med den, i alla fall till vardags, lovely! Då kan jag äntligen använda de kläder jag vill utan att begränsa mig till ett fåtal tröjor.

Man får vara extremt försiktig med alkohol nu bara har jag märkt av flera anledningar främst att jag haft uppehåll så länge och tagit piller och så, dels för att jag fått i mig lite sömn och mat.

Imorgon söndag blir det idol och film i säng, myssöndag. Sedan ska vi till fredriks föräldrar och äta middag. TRevligt.

Medan jag ändå sitter och skrattar åt min kära pärla som till skillnad från mig lever ett helt eget liv i sömnen måste jag bara passa på och skriva ner allt sjukt han gjort i sömnen.

Hemma hos mig mitt i natten:

Jag: - Älskling, kan du flytta lite på dig bara?

Fredrik: - Vårrulle

Jag: - Va? vad har vårrulle att göra med att du ska flytta på dig?

Fredrik: - Spaningsbåten

Jag: - VAA?! Vad har vårrulle med spaningsbåten att göra då?

Fredrik: - Den heter så..

10 minuter senare samma natt:

Jag: - Min älskling

Fredrik: - Jenny.. åh Jenny axberg

Jag: - Jaså du, vem drömmer du om egentligen? Jag trodde jag var din älskling.

Fredrik: - Ta bort henne snälla, jag hatar henne, ta bort jenny axberg.

Jag: - Jaha, jenny är inte din älskling?

Fredrik: - Nää, det är du..

Det visade sig sen att Jenny Axberg är någon radiopratare och inte alls något ex som jag trodde =)

Ytterligare 10 minuter senare samma natt:

Fredrik: - Får jag snyta mig i din handväska?

En annan natt:

Fredrik: - Skippa skip

Jag: - Va?

Fredrik: - Ska vi inte skippa skip?

Anledningen till att jag kom på det här nu är att pärlan levt ett eget liv även den här helgen.

I torsdags gick han upp och duschade i sömnen trots mina protester, sen gjorde han i ordning tre ostsmörgåsar, proppade i sig dem och slocknade sedan bums igen. Han minns inget av det.

Alldeles nyss reagerade jag på att han låg och mumlade igen:

- Jag har det väldigt bra ställt, tack.

Sen ville han ha två glas med vatten, det fick han.

Jag som själv är sån som aldrig pratar i sömnen eller har svårt att vakna förstår inte det där. Helknasigt är det. Göra saker som att duscha och äta i sömnen? Och bara det att jag kan prata med honom trots att han sover?

Skoj är det hur som helst, man vet aldrig vad som kan komma ur munnen på honom =)

Nu ska jag snart försöka sova igen. Tur att Sofia som numera bor i Los Angeles har ett annat dygn så någon är inne på msn samtidigt som jag är om nätterna.

På återseende, ta hand om er!

Och se till att sova ordentligt :)

38 dagar efter operation

Klockan är nu 06.30 och jag har inte sovit en minut den här natten.

Just nu känner jag en extrem ångest inför nätterna eftersom jag vet hur extremt mycket vånda det är att försöka sova alt. försöka fördriva tiden med något.

Jag har lyckats vända dygnet på det här viset förut men då har jag själv valt det, nu vill jag inte annat än att få sova.

Jag gick och la mig vid 00, låg och drog till 03. Satt vid datorn till 04.30 och sen har jag legat i sängen igen tills nu.

Snart ska jag väcka pärlan, han ska upp till jobbet efter sin 9 timmars sömn.

Egentligen borde jag hoppa över att alls sova det här dygnet eftersom jag ändå klarat hela natten nu, det verkar vara enda sättet att vända tillbaka dygnet nu när jag prövat allt annat som brukar fungera.

Men det är fredag idag och vi kommer säkert hitta på massa roligt långt in på natten och har jag då inte sovit något alls så kommer jag inte vara på det rätta humöret. Jag får se hur det känns senare, kan jag sova åtminstone ett par timmar så gör jag nog det.

Jag läste om mina tabletter jag tar idag, tydligen kan en biverkning vara insomnia när man slutar att ta tabletterna vilker jag håller på att göra nu, eventuellt kan det ha med det att göra också.

Ryggen är trött nu, den skulle också behöva några timmars skön vila vid det här laget men det kan inte hjälpas.

36 dagar efter operation

Idag har jag tagit bussen, gått upp för massa trappor, åkt tunnelbana, gått hela vägen till pendeltågen, åkt pendeltåg, handlat och promeneratoch allt det i en lång rad efter varandra med en stor tung ryggsäck på axeln och en välfylld stor handväska på axeln.

Jag klarade det, jag vägrade ta emot hjälp men fan så slitigt det var!

Nog för att vägen till älsklingen brukar vara segt tidsmässigt men idag var jag helt slut när jag kom fram. Men som sagt, det gick det här med =)

Inte ens åkt buss sedan operation och nu tog jag allt i en smäll.

Jag har återigen försökt få tag på min läkare angående min medicinering.

Jag har försökt i en vecka nu. Jag vet att läkare är väldigt upptagna och har mycket att göra hela tiden men jag tycker nog ändå att de har ett sånt yrke där det är ytterst viktigt att patienterna kan få svar på sina frågor hyffsat snabbt. Mina piller tar ju slut imorgon..

Återigen så sitter jag här på kvällen/natten utan sällskap. Visst, skillnaden är att jag är hemma hos älsklingen men eftersom han somnade klockan 22 så är situationen densamma som tidigare nätter.

Fruktansvärt tråkigt! Sängen är upptagen också. Nog med gnäll, jag får sätt på en film eller nåt. Fördelen är att jag åtminstone inte jobbar om dagarna så jag behöver inte känna stressen att behöva somna fort på det sättet.

Imorgon är det fredag och helg äntligen! Då kan det börja hända lite roliga saker igen och dessutom kan jag ju få sällskap om nätterna =)

Hehe, risken finns att JAG är sliten och somnar tidigt då istället.

Nog med gnäll! =) Apropå det så såg jag ett bra Oprah Winfreyprogram idag.

Det var en pastor i USA som tyckte att folk klagade så fruktansvärt mycket i sin vardag och ville råda bot på det onödiga och överflödiga klagandet så han skapade ett sånt där plastarmband som det står "For a complaint-free world" på. Det hela går ut på att man börjar med att sätta armbandet på höger arm. Om man sedan kommer på att man klagar så måste man flytta över armbandet till andra armet. Målet är att klara av att ha armbandet kvar på samma arm i 21 dagar dvs. inte klaga på 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är eftersom det tar ungefär den tiden att skapa sig en ny vana. Om man får upp klagomål i huvudet men inte kan uttrycka dem så slutar oftast såna tankar att figurera i hjärnan så småningom.

Tro vad man vill om saken, men det var en bra grej i alla fall :)

Väldigt positivt också!

35 dagar efter operation

Det är nu tredje natten i rad som jag absolut inte kan somna. Tidigare två nätter har jag slutligen fallit i sömn runt 5 tiden. I morse gick jag dessutom upp tidigt för att jag skulle vara så otroligt trött ikväll så att jag omöjligt skulle kunna ha samma problem inatt igen.

Men jorå, det går uppenbarligen utmärkt ändå! Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen men sängen är allt annat än skön, jag bara kastar mig omkring. Vrider och vänder, försöker tänka på olika saker som alltid brukar fungera men nej. När jag väl ligger där så är jag inte i närheten av att somna.

Jag tror att jag eventuellt kan ha lyckats lokalisera problemet. Jag är trött i huvudet men kroppen känns inte trött. Den blir inte sådär tung och skön som den blir när den ligger i sängen. Det känns snarare som att den vill ut och springa ett marathon.

Slutsats: Jag rör mig för lite om dagarna, min kropp får inte komma till användning och blir därför inte tillräckligt trött för att få någon ro om nätterna.

Det positiva med detta är friskhetstecknet, min kropp vill alltså röra på sig! :)

Det negativa är rätt uppenbart, det är helt hemskt att vara uppe hela nätterna. Hemskt när sängen inte är skön att ligga i. Jag skulle gärna lägga mig och se en film tills jag somnade men eftersom det är just ligga som är jobbigt så går inte det.

Imorgon ska jag testa min teori genom att ta slut på min kropp mera, inte bara för att kunna sova gott utan även för att den behöver det för ryggen och musklernas skull nu mer än någonsin.

Jag tänkte ta mig en promenad till mormor och morfar, då får jag både motion och fika på en och samma gång.

Dessutom ska jag åka kommunalt till pärlan för första gången sedan operation och det är en prövning i sig. Promenad till buss, bussresa, trappor och tunnelbana, promenad vid centralen, åka pendeltåg och sedan eventuellt om jag tror att jag behöver mer gång; gå från tåget.

Jag hoppas innerligt att det ska fungera som sömnkur. Risken är att min kropp börjat vänja sig vid att somna in på morgonkvisten men då får jag väl i värsta fall hoppa över en natts sömn.

Nej nu blir det lite annat surfande i ett par timmar innan jag vågar pröva mig på sängen igen.

35 dagar efter operation