Idag har jag tagit bussen, gått upp för massa trappor, åkt tunnelbana, gått hela vägen till pendeltågen, åkt pendeltåg, handlat och promeneratoch allt det i en lång rad efter varandra med en stor tung ryggsäck på axeln och en välfylld stor handväska på axeln.

Jag klarade det, jag vägrade ta emot hjälp men fan så slitigt det var!

Nog för att vägen till älsklingen brukar vara segt tidsmässigt men idag var jag helt slut när jag kom fram. Men som sagt, det gick det här med =)

Inte ens åkt buss sedan operation och nu tog jag allt i en smäll.

Jag har återigen försökt få tag på min läkare angående min medicinering.

Jag har försökt i en vecka nu. Jag vet att läkare är väldigt upptagna och har mycket att göra hela tiden men jag tycker nog ändå att de har ett sånt yrke där det är ytterst viktigt att patienterna kan få svar på sina frågor hyffsat snabbt. Mina piller tar ju slut imorgon..

Återigen så sitter jag här på kvällen/natten utan sällskap. Visst, skillnaden är att jag är hemma hos älsklingen men eftersom han somnade klockan 22 så är situationen densamma som tidigare nätter.

Fruktansvärt tråkigt! Sängen är upptagen också. Nog med gnäll, jag får sätt på en film eller nåt. Fördelen är att jag åtminstone inte jobbar om dagarna så jag behöver inte känna stressen att behöva somna fort på det sättet.

Imorgon är det fredag och helg äntligen! Då kan det börja hända lite roliga saker igen och dessutom kan jag ju få sällskap om nätterna =)

Hehe, risken finns att JAG är sliten och somnar tidigt då istället.

Nog med gnäll! =) Apropå det så såg jag ett bra Oprah Winfreyprogram idag.

Det var en pastor i USA som tyckte att folk klagade så fruktansvärt mycket i sin vardag och ville råda bot på det onödiga och överflödiga klagandet så han skapade ett sånt där plastarmband som det står "For a complaint-free world" på. Det hela går ut på att man börjar med att sätta armbandet på höger arm. Om man sedan kommer på att man klagar så måste man flytta över armbandet till andra armet. Målet är att klara av att ha armbandet kvar på samma arm i 21 dagar dvs. inte klaga på 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är eftersom det tar ungefär den tiden att skapa sig en ny vana. Om man får upp klagomål i huvudet men inte kan uttrycka dem så slutar oftast såna tankar att figurera i hjärnan så småningom.

Tro vad man vill om saken, men det var en bra grej i alla fall :)

Väldigt positivt också!

35 dagar efter operation

 

Plupp

19 oktober 2007 12:17

Jävlar i min låda så hurtig du är bara en månad efter operation! Det hade jag aldrig klarat av. Trevlig helg och gå och lägg dig framför tv:n, vet ja så får du åtminstone lite vila innan fredagens begivenheter.

http://plupp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Som jag nämnt i inlägget under har jag numera en ny blogg som jag är verksam i och där hamnar även alla uppdateringar om hur min lilla rygg mår idag.   Jag är så otroligt glad att så många hittat in på den här bloggen när de har sökt i...

Jag har valt att flytta bloggen. Samma blogg, samma innehåll men ny adress: thefrostingonthecake.blogg.se   Hoppas vi ses! :) ...

Återigen har en lång tid sedan sist passerat. Jag får allt ta och skärpa mig. Men det kännetecknar mitt liv ganska bra just nu. Hektiskt, fullt upp och inte så mycket tid att stanna upp. Det är dags för inlämning av vårt arbete på tisdag och vi har s...

Oj nu händer det grejer, det kräver sitt blogginlägg!   Vi går bakåt i tiden till 20 januari då jag startade studierna vid juristprogrammet. Det är hemskt mycket plugg men ämnena är ovanligt intressanta. Det är inte riktigt vad man är van vid när man...

Äntligen efter ett par dagar av tristess så ringde Emelie. Det visade sig att vi båda sitter hemma och gör ingenting. Så dumt och onödigt! Så därför såg vi till att ses i fredags för lunch, shopping och fika på stan.   Igår lördag så begav jag mig t...