Idag har jag tagit bussen, gått upp för massa trappor, åkt tunnelbana, gått hela vägen till pendeltågen, åkt pendeltåg, handlat och promeneratoch allt det i en lång rad efter varandra med en stor tung ryggsäck på axeln och en välfylld stor handväska på axeln.

Jag klarade det, jag vägrade ta emot hjälp men fan så slitigt det var!

Nog för att vägen till älsklingen brukar vara segt tidsmässigt men idag var jag helt slut när jag kom fram. Men som sagt, det gick det här med =)

Inte ens åkt buss sedan operation och nu tog jag allt i en smäll.

Jag har återigen försökt få tag på min läkare angående min medicinering.

Jag har försökt i en vecka nu. Jag vet att läkare är väldigt upptagna och har mycket att göra hela tiden men jag tycker nog ändå att de har ett sånt yrke där det är ytterst viktigt att patienterna kan få svar på sina frågor hyffsat snabbt. Mina piller tar ju slut imorgon..

Återigen så sitter jag här på kvällen/natten utan sällskap. Visst, skillnaden är att jag är hemma hos älsklingen men eftersom han somnade klockan 22 så är situationen densamma som tidigare nätter.

Fruktansvärt tråkigt! Sängen är upptagen också. Nog med gnäll, jag får sätt på en film eller nåt. Fördelen är att jag åtminstone inte jobbar om dagarna så jag behöver inte känna stressen att behöva somna fort på det sättet.

Imorgon är det fredag och helg äntligen! Då kan det börja hända lite roliga saker igen och dessutom kan jag ju få sällskap om nätterna =)

Hehe, risken finns att JAG är sliten och somnar tidigt då istället.

Nog med gnäll! =) Apropå det så såg jag ett bra Oprah Winfreyprogram idag.

Det var en pastor i USA som tyckte att folk klagade så fruktansvärt mycket i sin vardag och ville råda bot på det onödiga och överflödiga klagandet så han skapade ett sånt där plastarmband som det står "For a complaint-free world" på. Det hela går ut på att man börjar med att sätta armbandet på höger arm. Om man sedan kommer på att man klagar så måste man flytta över armbandet till andra armet. Målet är att klara av att ha armbandet kvar på samma arm i 21 dagar dvs. inte klaga på 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är eftersom det tar ungefär den tiden att skapa sig en ny vana. Om man får upp klagomål i huvudet men inte kan uttrycka dem så slutar oftast såna tankar att figurera i hjärnan så småningom.

Tro vad man vill om saken, men det var en bra grej i alla fall :)

Väldigt positivt också!

35 dagar efter operation

Det är nu tredje natten i rad som jag absolut inte kan somna. Tidigare två nätter har jag slutligen fallit i sömn runt 5 tiden. I morse gick jag dessutom upp tidigt för att jag skulle vara så otroligt trött ikväll så att jag omöjligt skulle kunna ha samma problem inatt igen.

Men jorå, det går uppenbarligen utmärkt ändå! Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen men sängen är allt annat än skön, jag bara kastar mig omkring. Vrider och vänder, försöker tänka på olika saker som alltid brukar fungera men nej. När jag väl ligger där så är jag inte i närheten av att somna.

Jag tror att jag eventuellt kan ha lyckats lokalisera problemet. Jag är trött i huvudet men kroppen känns inte trött. Den blir inte sådär tung och skön som den blir när den ligger i sängen. Det känns snarare som att den vill ut och springa ett marathon.

Slutsats: Jag rör mig för lite om dagarna, min kropp får inte komma till användning och blir därför inte tillräckligt trött för att få någon ro om nätterna.

Det positiva med detta är friskhetstecknet, min kropp vill alltså röra på sig! :)

Det negativa är rätt uppenbart, det är helt hemskt att vara uppe hela nätterna. Hemskt när sängen inte är skön att ligga i. Jag skulle gärna lägga mig och se en film tills jag somnade men eftersom det är just ligga som är jobbigt så går inte det.

Imorgon ska jag testa min teori genom att ta slut på min kropp mera, inte bara för att kunna sova gott utan även för att den behöver det för ryggen och musklernas skull nu mer än någonsin.

Jag tänkte ta mig en promenad till mormor och morfar, då får jag både motion och fika på en och samma gång.

Dessutom ska jag åka kommunalt till pärlan för första gången sedan operation och det är en prövning i sig. Promenad till buss, bussresa, trappor och tunnelbana, promenad vid centralen, åka pendeltåg och sedan eventuellt om jag tror att jag behöver mer gång; gå från tåget.

Jag hoppas innerligt att det ska fungera som sömnkur. Risken är att min kropp börjat vänja sig vid att somna in på morgonkvisten men då får jag väl i värsta fall hoppa över en natts sömn.

Nej nu blir det lite annat surfande i ett par timmar innan jag vågar pröva mig på sängen igen.

35 dagar efter operation