Halv åtta när pärlan gått till jobbet i fredags så lyckade jag äntligen falla i sömn. Klockan elva vaknade jag, då var det färdigsovit tydligen.

Jag mådde då så fruktansvärt obeskrivligt dåligt. Jag var totalt orkeslös pga. främst sömnbrist men även matbrist. Jag mådde extremt illa och hade huvudvärk. Jag låg stilla som en fisk tills dess att älsklingen kom med lunch, jag försökte få i mig så många tuggor jag bara klarade av med resultat att jag mådde lite bättre för en stund.

Min läkare ringde äntligen! Halv 8 på en fredagkväll. Han sa att jag kunde sluta med mina piller, jag andades ut eftersom jag redan beslutat mig för att sluta på eget bevåg då jag itne hört någonting ifrån honom.

Dessutom sa han att jag hade totalt hjärtstillestånd under operationen, dvs jag var död för ett tag. Jag ska göra min hjärtröntgen så småningom men min läkare tror eventuellt att de aldrig kan få fram en förklaring till vad som hände under min operation egentligen vilket känns jäkligt jobbigt. Det lär vara otroligt bra att veta om framåt i livet ifall jag skulle råka ut för något,

Jag trotsade mitt illamående och gick ut på kvällen. Vi gick över till Walles där det var en del folk, trevligt faktiskt. Jag fick annat att tänka på än att jag mådde dåligt men när jag kom hem blev det ett rent helvete.

Jag var återigen helt sjukt matt, aldrig mått så piss. Ond cirkel det där.

Sömnbristen har gjort så jag blivit lat och inte orkat äta ordentligt varpå jag såklart blivit ännu mattare och mått ännu sämre.

Dessutom fick jag en rejäl ångest och desperation efter att få somna.

Älsklingen tvångsmatade mig med pyttipanna mitt i natten och till slut fick jag falla i sömn. Fick faktiskt sova 7 timmar nästan, underbart! Jag var alltså nästan tillbaka som människa idag.

Idag har vi städat lägenheten, jag skurade badrummet, varenda kakelplatta skulle skina. Sen såg vi på Deal or No Deal, grattis till 10 kr, grabben! =)

Efter det så trotsade jag mitt illamående igen och vi gick över till nån Elisabeth bara några portar bort (alla bor på kopparn här) där det var lite folk och sen vidare till Edvin. De andra fortsatte sen till Pub Banken men vi gick hem, det var bara medelålders folk och trubadur där.

Väl hemma kollade vi på lite film innan pärlan somnade, inte jag såklart men idag mår jag inte lika dåligt, men snart måste förändring ske, frågan är bara hur det ska gå till.

Btw så går festandet rätt bra även med en jäkla korsett, jag har som tur var ett par tröjor som döljer den helt och jag går ju rätt bra nu. Det enda är att den skaver men sånt kan man leva med.

Om 3 veckor ska jag sluta med den, i alla fall till vardags, lovely! Då kan jag äntligen använda de kläder jag vill utan att begränsa mig till ett fåtal tröjor.

Man får vara extremt försiktig med alkohol nu bara har jag märkt av flera anledningar främst att jag haft uppehåll så länge och tagit piller och så, dels för att jag fått i mig lite sömn och mat.

Imorgon söndag blir det idol och film i säng, myssöndag. Sedan ska vi till fredriks föräldrar och äta middag. TRevligt.

Medan jag ändå sitter och skrattar åt min kära pärla som till skillnad från mig lever ett helt eget liv i sömnen måste jag bara passa på och skriva ner allt sjukt han gjort i sömnen.

Hemma hos mig mitt i natten:

Jag: - Älskling, kan du flytta lite på dig bara?

Fredrik: - Vårrulle

Jag: - Va? vad har vårrulle att göra med att du ska flytta på dig?

Fredrik: - Spaningsbåten

Jag: - VAA?! Vad har vårrulle med spaningsbåten att göra då?

Fredrik: - Den heter så..

10 minuter senare samma natt:

Jag: - Min älskling

Fredrik: - Jenny.. åh Jenny axberg

Jag: - Jaså du, vem drömmer du om egentligen? Jag trodde jag var din älskling.

Fredrik: - Ta bort henne snälla, jag hatar henne, ta bort jenny axberg.

Jag: - Jaha, jenny är inte din älskling?

Fredrik: - Nää, det är du..

Det visade sig sen att Jenny Axberg är någon radiopratare och inte alls något ex som jag trodde =)

Ytterligare 10 minuter senare samma natt:

Fredrik: - Får jag snyta mig i din handväska?

En annan natt:

Fredrik: - Skippa skip

Jag: - Va?

Fredrik: - Ska vi inte skippa skip?

Anledningen till att jag kom på det här nu är att pärlan levt ett eget liv även den här helgen.

I torsdags gick han upp och duschade i sömnen trots mina protester, sen gjorde han i ordning tre ostsmörgåsar, proppade i sig dem och slocknade sedan bums igen. Han minns inget av det.

Alldeles nyss reagerade jag på att han låg och mumlade igen:

- Jag har det väldigt bra ställt, tack.

Sen ville han ha två glas med vatten, det fick han.

Jag som själv är sån som aldrig pratar i sömnen eller har svårt att vakna förstår inte det där. Helknasigt är det. Göra saker som att duscha och äta i sömnen? Och bara det att jag kan prata med honom trots att han sover?

Skoj är det hur som helst, man vet aldrig vad som kan komma ur munnen på honom =)

Nu ska jag snart försöka sova igen. Tur att Sofia som numera bor i Los Angeles har ett annat dygn så någon är inne på msn samtidigt som jag är om nätterna.

På återseende, ta hand om er!

Och se till att sova ordentligt :)

38 dagar efter operation