Jag fick denna idé från en annan blogg. Jag har sammanställt lite frågor och svar gällande min diagnos och operation.

Hur lång tid fick du vänta på operation?
Det hela var en lång process med många läkarbesök och långa väntetider innan jag äntligen hittade rätt. Efter det att jag hittat till en bra läkare fick jag vänta på min operation i sex månader, operationstiden blev 17 april 2007. I och med att datumet låg 1½ månad innan jag skulle ta studenten från gymnastiet så valde jag att skjuta upp den till efter sommaren. Operationsdatumet blev den 13 september 2007.

Vilket sjukhus opererades du på?
Jag opererades på Stockholm Spine Center på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.

Hur lång tid tog operationen?

Dessa operationer beräknas ta 2-3 timmar men pga. komplikationer som inte alls är vanliga i dessa sammanhang så tog min operation 4-5 timmar.

Hur länge låg du på sjukhus?

Jag skrevs in dagen innan operation och låg sammanlagt inne i 10 dagar. Det brukar ligga runt en vecka ungefär.

Hur länge förväntades du ha ont och inte kunna göra något?
Steloperationen av min diagnos kan uppenbarligen ske på två lite olika sätt, vilket jag erfarde efter att ha läst en blogg där personen hade samma diagnos men rehabiliteringen såg annorlunda ut.

Jag blev sjukskriven i 3 månader efter operationen. Jag hade inga strikta restriktioner om vad jag inte fick göra men rekommenderades att låta bli att röra ryggen i ytterlägen, göra tunga lyft eller träna under de första sex veckorna och delvis även under de tre första månaderna. Sjukgymnastik påbörjas sex veckor efter operation.

Smärtstillande för ryggen slutade jag ta redan 2½-3 veckor efter operation.

Jag var nästan helt sängliggande i 1½-2 veckor och började sedan vara uppe mer och mer successivt. Ryggen har i princip inte gjort ont alls sedan efter operationen förutom när den blir trött då jag får en molande känsla i ländryggen.

Har du blivit längre efter operationen?
Jag har inte mätt mig än men kanske någon/ett par millimeter i så fall.

Hur kommer det sig att du blev opererad först nu?

För det första så hade jag innan för 3 år sen inte reagerat över den "knöl" som stack ut på ryggen. Jag minns att vi hade en ryggläkare på skolan när jag gick i nionde klass (ett halvår innan jag uppsökte läkare för första gången) som kontrollerade våra ryggrader. Han konstaterade snabbt att min rygg var lite stel men verkade helt normal.

Till en början när jag träffade läkare ville de inte göra ett kirurgiskt ingrepp eftersom operationen var så pass omfattande så att symptomen bör vara allvarliga. När mina symptom sedan blev det kom operation in i bilden.

Hur länge hade du korsett efter operation?
Jag har gjort den varianten av steloperation som innebär att jag ej behöver ha rehabilitering med en ordentlig korsett däremot så har jag en ganska mjuk stödkorsett (se bild i blogg). Jag rekommenderas att använda den i ungefär två månader dels för att den talar om hur jag ska hålla ryggen, den påminner mig om att låta bli dumma vridningar och rörelser samt fungerar som en skön avlastning för ryggen. Det har inget syfte att rent mekaniskt rehabilitera något i min rygg och är således inget måste.

Har du provat att gå till en kiropraktor?
Nej! Diagnosen kan inte lösas hos en kiropraktor. Det första min läkare på vårdcentralen sa var att jag absolut inte skulle besöka en kiropraktor eller naprapat.

Vilka kotor har du stelopererat?

Det var min ländryggskota 5 som gled, L5. Den fixerades ihop med kotan under, S1.

2½ år innan min operation, efter min första röntgen konstaterades det att min kota glidit ca 3 cm ur ryggraden.

Min fasta övertygelse är sedan att den gled ut ännu mer successivt under resterande tid dock togs inga fler röntgenbilder och läkarna har inte pratat om det.

Finns det någon orsak till att du fick din diagnos?
Spondylolisthes är varken en sjukdom ellet ett handikapp, det har inte heller orsakats av en olycka. Spondylolisthes har med degenerativa förändringar att göra, jag har knappt själv koll på vad det betyder. För att göra det lätt så citerar jag det min sjukgymnast på sjukhuset sa. Precis som att vissa får anlag för svagt skelett och lätt får frakturer så har jag fått anlag för en svag kotrygg. Otur med generna helt enkelt. Ingen i min släkt har drabbats av en liknande diagnos så vitt jag vet.

Just nu blir det en HEL DEL gnäll här i bloggen, men eftersom den är till för att jag ska skriva av mig och reflektera mitt liv så får det vara så just nu.

Det är ju trots allt valfri läsning =) I ett helt blogginlägg framöver så kommer jag enbart spy galla över mina sömnproblem (igen!).

Gårdagen ja.. Jag somnade åtta på morgonen igår och vaknade klockan 11, klarvaken men skittrött som vanligt. Jag och ängeln kollade på Idol. Jag var nog allt annat än världens trevligaste människa just då men utan sömn så blir det så otroligt mycket som inte fungerar. JAg försöker trots allt hålla så god min jag kan eftersom mina sömnproblem inte bör gå ut över någon annan.

Till middagen åkte vi hem till Fredriks föräldrar och åt middag, det var trevligt (och gott!). Kollade i sådär sjuhundra fotoalbum på Fredrik som liten, söt prick ska ni veta ;)

 När Fredriks mamma hörde om mina sömnproblem så fick jag ett sömnpiller av henne som jag skulle pröva.

Förväntansfullt så tog jag halva pillret en halvtimme innan jag skulle sova, ganska pessimistisk måste jag säga att jag var, men jodå. Innan klockan ens slagit midnatt så sov jag! Jag sov! Jag vaknade visserligen 3 timmar senare och allt kändes som övriga nätter men så tog jag resterande halva och somnade om igen, Jihoo! Jag vaknade 7 när pärlan gick till jobbet men somnade om. Jag vaknade halv 10 när pärlan ringde men somnade om! =)

Slog upp mina små brungröna 12 timmar efter att jag somnat.

Äntligen en ordentlig natts sömn och dessutom hade jag knappat in rejält på min sömnbrist, det var underbart skönt.

Min förhoppning var att jag skulle ha lyckats ändra någon dygnsrytm i min kropp på den natten så att jag skulle kunna somna inatt men det var nog att hoppas för mycket. Eller ja, klockan är bara 01.00 so far men när jag gick och la mig så kändes allt precis som vanligt. Men kanske kanske har jag lyckats vända på dygnet lite i alla fall? Om så bara några timmar så blir jag lycklig. Om inte så måste jag ringa min läkare imorgon.

Vill inte börja behöva ta sömnpiller för att få sova heller, lätt att bli beroende.

För att klaga ännu mera så har jag ju nu som sagt slutat med mina nervsmärtstillande. Till en början märkte jag inga biverkningar (förutom eventuellt insomnian) men nu har mina domningar kommit tillbaka i vänsterfoten och med det även strålningarna. I och för sig så slutade jag ju med pillrena just för att ta reda på om de hjälpte eller ej och nu har jag svaret. Frågan är om jag ska börja med dom igen, troligtvis gör jag det inte. Gillar inte att gå på en massa piller.

Idag har jag förresten promenerat ner till Kallhäll Centrum för att handla. Knatade sedan upp för backen med en tung matkasse i varje hand, pjuu!

Benet strålade och ryggen värkte, fick stanna och vila på alla de bänkar som finns utplacerade på vägen. När man till och med blir omkörd av pensionärer med käpp blir man lite missnöjd men när man väl tagit sig hem så är man desto mer nöjd med sig själv ;)

Då kan man fråga sig, finns det något POSITIVT i mitt liv?

SjÄLVKLART! Jag har min absolut ovärderliga pojkvän, min familj och mina vänner. Ryggoperationen i sig gick jättebra, att man har biverkningar en månad efter ett sånt ingrepp är ju egentligen bara att räkna med.

Mitt liv är bra i övrigt också, no complaints there.

Nää så jag är inte enbart en gnällig tjurkärring inte, ibland ler och skrattar jag faktiskt! ;)

40 dagar efter operation