Underbara tider i hängmattan på Koh Ngai, mars 2008.

Konstigt nog så är det alltid samma sak. Jag längtar till mina läkarbesök.

Troligtvis för att det är så skönt att kunna diskutera sina besvär och upplevelser av ryggen med någon som verkligen kan förklara alla dessa mysterier. Jag kan få svar på alla de saker man grubblar på.

Sitter och förbereder mig med alla frågor jag måste komma ihåg att ta upp och få grundliga svar på. Eftersom som detta förhoppningsvis är det sista återbesöket kommer jag annars inte att få den möjligheten.

Just därför ska Fredrik följa med mig. Så vi är två personer som kan komma på frågor och få svar. Annars missar jag så lätt något och så går jag därifrån med nya frågor.

Efter att jag varit där kan försäkringen börja bedöma mig rygg.

Tur att min barnsjuk- och olycksfallsförsäkring fortfarande gäller.

I såna lägen är det även skönt att själv vara försäkringshandläggare så man inte känner sig helt lost i försäkringsvärldens djungel av villkor hit och dit.

Annars rullar livet på som vanligt. Inga extraordinära händelser som är värda att nämna. Jag försöker bli rik genom att investera lite pengar i fonder nu när allt ligger så lågt, förr eller senare måste trenden vända och de kommer klättra uppåt. Sedan tidigare har jag ju även växlat in massa US dollar som jag äntligen gått med vinst med nu när dollarn knatar uppåt.

Imorgon kanske jag är miljonär?! Drömma går ju... vi har åtminstone en stående lottorad.

Jag har sökt till juristprogrammet och hoppas komma in till vårterminen. I så fall bryts denna vardag ganska drastiskt och man övergår till att vara en hårt studerande och urfattig student i sina bästa år. Lagom tjock också.

Det har varit en bra men ganska intetsägande vecka.

Arbetet har tickat på och igår kom lönen. Det är alltid mycket trevligt!

Den här månaden ska jag definitivt hålla i pengarna mera. Förra månaden bara rann det iväg men då fick jag ju en ny säng och en mysig resa också =)

Väl värt! Nu börjar dock våren och flera år av studier närma sig så det är hög tid att börja lagra lite på hög.

Ju längre tid jag klarar utan att behöva ta studielån är ju kanon! Målet är att inte behöva ta något lån alls. Hellre leva snålt ett par år framöver än dras med en gammal skuld i 25 års tid.

Jag vet att jag är tidig MEN... Jag längtar till julen. Christmas-spirit. Nyklädd julgran, julstök och Oh Helga natt på högsta volym (I alla fall om mamma får bestämma). Problematiken är såklart, vart ska man vara?

Fredrik vill prompt vara hemma med sin familj och jag vill prompt vara hemma med min. Julen är helig för mig. Det bästa jag vet. Jag riskerar den inte på något vis =)

Vi får kompromissa.

Varje år tänker jag även att jag ska köpa julklappar under årets gång istället för att stressa i slutet då hela stockholms befolkning ska ut på gatorna och mer därtill. Man borde börja nu. På något vis går det inte.

Jag funkar bäst i press. Lite i sista minuten sådär. Nåja, jag är inte den som är ute den 23 december. Till Lucia brukar jag nog allt vara klar.

Ikväll blir det en väldigt lugn fredagskväll i soffan med en stor godisskål.

Jag tycker det låter kanon!

Trevlig helg!

I lördags var det en sjudundrans fest. Folksam fyllde hundra år och företaget har aldrig skådat en så dyr, välplanerad och stor fest.

3100 personer från alla Sveriges tänkbara hörn, eller ja från 35 kontor i alla fall. Företaget stod för allt. Resor till Stockholm, boende på hotell, skyttelbussar mellan festlokalen och alla olika hotell samt till city.

Välkomstdrick, tre rätters middag, drinkbiljetter.

Pia Johansson och Mark Levengood var konferencier medan Tomas Ledin, Jill Johnsson, Divine, Sofia Källgren, Linda Lampenius och Bounce var där och uppträdde. Mikael Tornving var även med på ett hörn.

Smakar det så kostar det. Men otroligt roligt var det!

Nackdelen var att hela helgen tycktes försvinna och igår hade jag en fruktansvärd söndagsångest. Tycker även det är så jobbigt när man vet att hela arbetsdagen kommer att gå åt till snack om festen. Den var otroligt lyckad men nu räcker det. Tack arbetsgivaren!

Imorgon måste jag bara ta och simma på morgonen innan jobbet. Jag måste verkligen komma igång med motionen. Dels märker jag hur otroligt svag och trött jag är och å andra sidan vet jag att om jag går upp i vikt så har jag nog svårt att gå ner igen. Min förmåga att träna och motionera är ju som sagt begränsad. Så det mest effektiva träningsalternativa går inget vidare för mig vilket betyder att jag måste hålla uppe vardagsmotionen ordentligt så jag håller vikten och kroppen i trim.

Jag tror att motivationen börjar infinna sig nu.

Annars då? Jo pärlan och jag har precis varit på bio. Jag älskar det. Annars är jag inte mycket för att kolla på film men det är så mysigt att sitta där i den mörka biosalongen och mysa till någon film samtidigt som man trycker i sig de gulaste popcornen. Idag blev det Patrik 1,5 enligt mitt önskemål.

Jag tycker den var väldigt bra. Både rolig och allvarlig på samma gång. Me like.

Nu ska jag studsa i säng så jag inte vaknar och är för trött för min simtur.

God natt och på återseende!

Igår var det exakt 1 år sedan ryggoperationen.

Jag har väldigt speciella tankar då jag tänker på det. Dramatiken med hjärtstilleståndet och dygnet på intensiven satte nog nästan större spår från operationsdygnet än vad själva ryggen i sig gjorde.

Jag skräms och fascineras fortfarande av det faktum att mitt hjärta stod still i 8 minuter och att allting kunde gå så galet men ändå så bra i slutändan. Jag hoppas att jag aldrig mer kommer att behöva en operation eftersom jag aldrig skulle kunna bli sövd en gång till. Varken jag eller läkarteamet skulle våga ta risken eftersom de fortfarande är helt ovetandes om vad som gick fel och varför min kropp fick den underliga och högst ovanliga reaktion.

Tanken på ryggen kom först efter dygnet på intensiven när mer fokus lades på att försöka ta sig upp ur sjukhussängen och försöka ta sig runt avdelningen med stödbordet. Det tog väldigt lång tid för mig på sjukhuset, jag trodde aldrig jag skulle kunna gå igen, minns jag. Såna som gjort liknande operationer flera dagar efter mig låg redan före i rehabiliteringen.

Egentligen hade jag aldrig någon värk i ryggen överhuvudtaget, inte ens när de plockade bort epiduralen eller slutade med morfin. Det var benen, speciellt vänsterbenet, som spelade mig ett spratt. Någonting med nerverna var det. När jag skrevs ut från sjukhuset fick jag Lyrica, medicin som är bra vid neurologiska besvär. Om det var medicinen som gjorde susen eller om kroppen äntligen gav med sig det vet jag inte men efter någon vecka hemma klarade jag äntligen av att vara uppe lite grann. Innan det minns jag hur jag grät över att behöva gå på toa och att duscha var inte att tänka på.

Det är skönt att tänka på och det var just det som från början var tanken med bloggen. Att kunna se tillbaka på hur jag hade det innan operation och under rehabiliteringens gång för att kunna inse hur mycket bättre det faktiskt blivit.

Det är mycket besvär kvar med ryggen såklart. Visst hoppades man på att vakna upp ur sin narkos och bli helt friskförklarad i ryggen. Jag har förstått att det inte funkar så. Bättre är det på många plan och det andra får jag helt enkelt lära mig att leva med. Det kunde trots allt varit värre. Mycket värre.

Den 20 oktober är det sista återbesöket med slutgiltig röntgen. Förhoppningsvis! Än vågar jag inte pusta ut. Det gäller att det ser fint ut på röntgenbilderna. Måtte det göra det, en kompletterande ryggoperation vore inte skoj. Jag skulle behöva ligga vaken eller riskera ett nytt hjärtstillestånd.

Det som alltid kommer finnas kvar med ryggen är att den är totalt stelopererad och oböjlig hela vägen (mekaniskt är den dock inte stelopererad). Jag kommer aldrig kunna träna ordentligt. Klarar varken att springa eller hoppa. Ibland är det även riktigt jobbigt att gå.

Jag kan inte bära, köper jag ett mjölkpaket blir det ruskigt tungt för ryggen min. Jag kan inte stå, sitta, ligga eller gå långa stunder utan måste variera mig. Jag lär få riktigt jobbigt med att vara gravid och ha barn.

Vardagliga saker som att bädda sängen, dammsuga eller handla blir väldigt jobbigt.

Mitt största kroppskomplex sitter helt klart vid ryggen. Eftersom mitt bäcken är felskjutet blir det inte alls vackert i ryggslutet. I provrummet skippar jag att snurra ett varv.

Livet blir helt enkelt lite jobbigare men det går att leva med. Man får hitta sina egna passande lösningar.

I dagsläget trivs jag fint med livet och jag håller varenda (tre) tumme jag har för att allt ska se fint ut hos läkaren så jag kan lägga det har kapitlet bakom mig och gå vidare.

Jag reserverar mig emot kommentarer som "åh stackare, fatta att folk har det mycket värre än du". Det är något som jag vet. Det finns folk som har det värre. Mycket värre. Det finns även folk som har det betydligt mycket bättre. Så kommer det alltid vara.

Då detta är min blogg är det endast reflektioner över mitt liv och alla har vi våra egna perspektiv på saker och ting som utgår efter vilka erfarenheter vi varit med om här i livet.

Jag är extremt nöjd att jag hamnat där jag är idag. Med en lyckad (det måste man ändå säga) ryggoperation bakom mig och en rehabilitering som jag jobbat mig igenom.

Trots att jag var minutrar från att förlora livet så ångrar jag verkligen inte att jag valde att genomföra den här operationen. Utan den hade jag fortfarande legat i sängen varje dag och vridit mig av outhärdliga nervstålningar och förmodligen riskerat att bli förlamad.

Jag är nöjd.

Punkt slut.

1 år och en dag efter operation

Jag blir frustrerad. Hur jag än gör så blir det aldrig som jag tänkt mig.

Inatt ska jag sova en hel natt. Nää, det skulle jag visst inte alls det.

Jag skulle tränat innan jobbet, jag orkar nog inte det nu.

Det får blir en annan dag som vanligt.

En annan dag och en annan natt kanske..

Hoppas ni sover gott i era sköna sängar. Imorgon ska jag kanske köpa en ny, yey!

Jag blir frustrerad. Hur jag än gör så blir det aldrig som jag tänkt mig.

Inatt ska jag sova en hel natt. Nää, det skulle jag visst inte alls det.

Jag skulle tränat innan jobbet, jag orkar nog inte det nu.

Det får blir en annan dag som vanligt.

En annan dag och en annan natt kanske..

Hoppas ni sover gott i era sköna sängar. Imorgon ska jag kanske köpa en ny, yey!

Min överraskningshelg för pärlan började tidigt i lördags morse.

Utan att ha en aning om vart vi skulle åka satte sig Fredrik bakom ratten på SAABen som vi fått låna helgen till ära. Vi styrde hjulen söderut.

När vi närmade oss Södertälje-avfarterna blev han orolig eftersom jag, efter absolut bästa förmåga, försökt lura i honom att det är dit vi ska, eftersom jag vet att det skulle göra honom besviken. Jag tog upp min vägbeskrivning och började snegla på den, allt för att göra honom nervös och osäker.

När vi passerat samtliga Södertälje-avfarter andades han ut och jag skrattade. Till slut avslöjade jag vårt slutmål; Göteborg. Han blev minst lika lycklig som jag hoppats på.

Efter flera timmar åkande och efter lite irrande så hittade vi fram till vårt 4-stjärniga Hotell Liseberg Heden. Rummet var redan färdigt trots  att vi var tidiga. Sedan innan hade jag beställt ett speciellt paket bestående av röda rosor, champagne, mineralvatten, frukt- och godisskål som stod placerat i rummet vid ankomst. Till det la jag till skjortan som jag köpt.

Allt blev kanon och skjortan satt perfekt. Ni skulle se min snygging! =)

Jag ringde Sofia eftersom vi bestämt att ses innan hon åker iväg (hon åkte i väg på sin tågluff genom Europa imorse). Tillsammans tog vi alla tre en fika och en lång promenad genom Linné, Vasastan, Haga och Slottsskogen.

Göteborg är verkligen mysigt och vi hade tur som prickade in några av de sista sommardagarna.

Vi tog en spårvagn tillbaka (Fredrik är som ett litet barn och fascineras nå helt oerhört av dessa vagnar) och skiljdes åt.

Fredrik och jag gjorde oss i ordning för födelsedagsmiddagen på Hard Rock Café där jag bokat bord. Lika gott och trevligt som alltid. Eftersom vi varit uppe tidigt så drog vi oss tillbaka till hotellet och lånade lite spel i receptionen.

På söndag morgon började vi med god frukostbuffé och knatade sedan iväg mot Liseberg. Sofia hade gett oss gratis entrébiljetter, åkbiljetter och ett par femkampsbiljetter. En gratis heldag på Liseberg med 20 grader och växlande molnighet är inte fel kan jag lova! Vi njöt mest av Balder och Kanonen där Pärlan skrek som en gris vid slakten. Jag blev dyngsur i Kållerado och Fredrik livrädd i Uppswinget.

Vi spelade i spelhuset och jag blev toksur på slagbellstävlingen eftersom mina bollar aldrig ens kom ovanför nätet.

Efter massor av timmar i vimlet i "Kaninlandet" gick vi iväg för att äta middag på Jensens Böfhus.

3 rätters middag, husets vita vin och levande ljus.

Sammantaget blev helgen till och med bättre än vad jag hade hoppats och planerat. Hotellet låg perfekt med gångavstånd till allt, Liseberg var superkul, middagarna riktigt mysiga och bättre sällskap kan man onekligen inte ha.

Jag är nöjd och lycklig.

Jag trodde att augusti var en sommarmånad men icke, höst är det och man behöver inte skämmas för att ta på sig jackan, sjalen och höstskorna.

Jag tror jag helt missade att vi överhuvudtaget hade sommar.

Augusti har däremot varit en bra månad på andra sätt och vis.

Förrförra helgen åkte jag och mamma äntligen iväg till Loka Brunn för 3 dagars spavistelse. Vi hade det jättebra där, mitt ute i bushen låg en mysig anrik liten by. Vi simmade, bubblade, tränade lite, tog våra underbara behandlingar, åt mat (frukostbuffé utan dess like!) och kollade på massor av OS. Vi tog vända in till Grythyttan och Hällefors. Det tog en halvtimme sammanlagt, i Hällefors såg det inte ens ut att vara värt att gå ur bilen så vi struntade i det. Tack gode gud att jag inte bor där! Grythyttan var dock väldigt mysigt =)

Som vanligt gick helgen på tok för fort och snart var det dags att rulla hemåt. Det var helt klart en toppenhelg!

Veckan där emellan gick jag och fredrik på ytterligare en lägenhetsvisning. Denna lägenhet var ännu bättre än den förra. Återigen fick vi ångest.

Lånelöften, budgivning, bli sambos.. massor som snurrade i huvudet.

Även denna gång löste det sig naturlgit och vi slapp ta det tuffa beslutet.

Pärlan har kommit in på sin utbildning och med en student och en vikarie ville inte banken ge oss ett lånelöfte. Positivt i bemärkelsen att det löste vår ångest över lägenheten men negativt i den bemärkelsen att vi får panik i denna 26 kvadratare. Ohållbart men vad gör man? Vad gör folk?

Finns det inga förhållande där båda samtidigt  fått för sig att plugga vidare?

I helgen for vi iväg med två bilar i riktning mot Öjeby utanför Växjö.

Där hade vi hyrt en stuga ute i skogen för helgens kräftskiva. När vi satt  där på fredagskvällen runt den öppna elden brummade moppar förbi och vips så skulle ett helt gäng 15-16 åringar har fest i den fallfärdiga stugan till höger om oss. Vi bjöd över dem till oss. Det var rätt intressant att se hur fjortisarna har det nu för tiden. Efter ett tag var det dock inte lika spännande längre och vi kunde gott vara utan. Det är ingen rolig ålder.

Det blev slutligen en lång och väldigt händelserik afton.

Rekordsnabb helg igen. Tillbaka på jobbet. Tungt.

hehe, nåja. I helgen är det dags igen. Jag har tagit ledigt på måndag så i helgen blir det allt 3 dgrs vila. Pärlan fyller snart år så jag har klurat ihop en liten resa. Åker gör vi på lördag morgon. Vart vi åker det vet han inte.

Det är min hemlighet :) Det ska bli underbart skönt, jag önskar vi kunde åka längre.

Nej mina trogna tjänare, nu är det dags att studsa in i vattenmaskinen och sen krypa ner i sövmaskinen.

Simma lugnt och använd alltid badring på vilt vatten!