Gårdagen var ingen vidare dag. Jag väcktes halv 9 av ett samtal från sjukgymnastiken, min sjukgymnast var sjuk men jag kunde komma och träna ändå. Tur det, jag var träningssugen. Så fort jag gick upp ur sängen insåg jag att det skulle bli kämpigt. Ryggen stretade emot och strålade ut smärta som vanligt men den vägrade ge sig efter ett tag som den annars brukar.

Jag åkte i alla fall till gymmet och hoppade upp på cykeln, smärta! Jag gick in i omklädningsrummt och la mig på bänken en stund för att försöak vila ryggen lite, utan resultat dock.

Okej, jag gör övningarna istället då. Benpressen och roddmaskinsapparaten som jag normalt brukar göra har jag fått ge upp efter Asien-resan, skruvarna är helt enkelt för mycket i vägen.

Istället började jag göra min 90-graders övning med bollen. Smärta igen, minsta rörelse framkallade ilningar ner längs vänsterbenet.

Men armövningarna då? Dom måste gå. Nepp, smärta igen!

Jag gav upp, satte mig i bilen och åkte tillbaka hem för att lägga mig i sängen. Ett nederlag..

På eftermiddagen tvingade jag upp för att åka in till stan för att äta och gå på musikalen Footloose med mamma. Vi åt på Hard Rock Café och gick sedan till Intiman för att se Peter Johansson, Sahlene och Måns Zelmerlöv m.fl Musikalen var grymt och det var en del låtar som jag kände igen från 80-talet som jag inte hade en aning om kom från den musikalen.

Efter det åkte vi hem och jag pratade med Fredrik i telefon ett bra tag, då fick jag äntligen upp humöret lite.

Ja, nu vill jag, till motsats från de flesta andra, att helgen ska passera i raketfart så att det snabbt blir måndag och dags för läkarbesök, äntligen!

Jag tittade på min DVD-box med One Tree Hill idag. Huvudrollen Lucas hamnar på operationsbordet efter en bilolycka och plötsligt stannar hans hjärta och han dör för några minuter. Jag kan bara inte se sånt längre ut att bli gravallvarlig. När hans bror frågar honom vad han såg när han dog så visste jag svaret. Ingenting, ingenting ser man. Man finns inte. Jag är glad att jag fick vakna upp, jag hoppas det var för att jag vägrade ge upp! :)

Ja, man har gått om tid att tänka när man går hemma om dagarna.

På söndag har det redan gått 7 månader sedan operationsdagen.

Wow, vad tiden tickar på!

Snart är det återigen sommar vilket är helt underbart. Finns det något bättre än en fin svensk sommar? Stockholms skärgård, midsommar, soliga dagar på uteserveringar, läsa i solstolen, Skansen, Gröna Lund, långa ljumma kvällar på altanen och alla glada leende människor som vaknat till liv!

Jag kommer att jobba hela sommaren men det gör egentligen inte så mycket, jag har haft min lediga tid!

Nu ska jag lägga upp lite flera inlägg från Thailand!

Trevlig helg, allihopa! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Som jag nämnt i inlägget under har jag numera en ny blogg som jag är verksam i och där hamnar även alla uppdateringar om hur min lilla rygg mår idag.   Jag är så otroligt glad att så många hittat in på den här bloggen när de har sökt i...

Jag har valt att flytta bloggen. Samma blogg, samma innehåll men ny adress: thefrostingonthecake.blogg.se   Hoppas vi ses! :) ...

Återigen har en lång tid sedan sist passerat. Jag får allt ta och skärpa mig. Men det kännetecknar mitt liv ganska bra just nu. Hektiskt, fullt upp och inte så mycket tid att stanna upp. Det är dags för inlämning av vårt arbete på tisdag och vi har s...

Oj nu händer det grejer, det kräver sitt blogginlägg!   Vi går bakåt i tiden till 20 januari då jag startade studierna vid juristprogrammet. Det är hemskt mycket plugg men ämnena är ovanligt intressanta. Det är inte riktigt vad man är van vid när man...

Äntligen efter ett par dagar av tristess så ringde Emelie. Det visade sig att vi båda sitter hemma och gör ingenting. Så dumt och onödigt! Så därför såg vi till att ses i fredags för lunch, shopping och fika på stan.   Igår lördag så begav jag mig t...