Regn, regn och lite mer regn. Jag tror inte att det ens för en liten minut har slutat att regna idag. Det bara öser ner och slår mot rutorna.

Nu när det är mörkt och man slipper se det där gråruskiga vädret så är det faktiskt riktigt mysigt med smattret mot fönstret och skenet av alla stjärnor och adventsstakar.

Synd bara att vi inte kan få lite kyla så all den här nederbörden kunde komma i form av snö istället. Då skulle vi prata mys!

Planerna om att åka in till stan, köpa julklappar och sen äta försvann eftersom det här vädret inte gjorde en så lockad till att knata omkring utomhus. Jag får stanna hem och se idol-finalen istället. Det blir skoj, direkt från Globen och allt!

Imorgon blir det städning på dagen och sen på kvällen blir det fest. Praktiskt med fest bara några hus bort. Bara att glida hem när det börja dö ut. Sen blir det en tidig morgon på söndag för att ha julavslutning med gymnastiken, mysigaste träningen på hela året. Liten uppvisning för föräldrarna och sen julfika. Eftersom jag vet med säkerhet att jag sagt upp mig nu så är det dessutom sista gången jag ser alla barnen.

 På söndag eftermiddag så är det nog dags för lite pepparkaksbak och så. Brukar hjälpa mamma, dels för att det hör julen till och dels för att det tar så lång tid att baka upp hela degen om man är ensam. 

Jag tror det blir en bra helg! :)

Idag har jag inte hört ett ljud från pärlan än så länge, första dagen som det har hänt sen han åkte. Möjligt att han inte lyckats hitta sig något internetcafé. Egentligen kan det vara vad som helst, vad vet jag.

Jag hoppas du mår bättre än igår så att inte det halsonda blivit värre. Inte roligt att bli sjuk om man är helt ensam.

Trevligt helg!

Jag fick den tokiga idén i måndags kväll. Jag pratade med Sofia om gymnastiken och hon berättade att hon sagt upp sig. Plötsligt tänkte jag, det vill jag också göra! Efter att ha tänkt efter så sa jag upp mig på stubben. Det kände faktiskt oförskämt bra. Egentligen har jag ju redan slutat eftersom jag varit sjukskriven den här terminen och varför börja om från början nästa termin för att sedan sluta ännu en gång.

Lika bra att det hela nu.

När jag hade gjort det kom jag på att det enda som höll mig borta från Fredrik och Asien var just jobbet varje söndag och sjukgymnastiken. Sjukgymnasten har talat positivt om att resa bort och jag kan träna var i världen jag än befinner mig. Så.. jag kanske kunde överraska älsklingen med att åka med i 3 månader för att sen kunna åka hem tillsammans i maj.

Sjukgymnasten godkände det om jag lovade att ha riktigt god disciplin med alla övnignar och sånt som han skickar med mig. Jag lovar, vem tusan vill förlora alla de muskler som jag lyckats bygga upp redan nu? ´

Återstår gör läkaren, därför så är planerna tyvärr inte spikade än. Jag tror dock att han kommer godkänna det eftersom han tidigare uttryckt sig som att efter 3 månader så är allt tillåtet, då är det jag som bestämmer mina begränsningar. Jag har i princip aldrig ont så mina egna begränsnignar är små.

Thailand, Malaysia, Singapore, Australien, Hawaii blir det i så fall.

Det gäller för mig att spara varenda krona nu och tyvärr kommer jag inte ha någon som helst inkomst efter nyår plus att jag ska iväg till Los Angeles i 3 veckor men jag har bestämt mig. Det ska gå.

Nu fokuserar jag på det och hoppas på att inte få ett bakslag av läkaren.

Heja Björn!

I övrigt kommer nog tiden börja rulla lite fortare snart hoppas jag, segt att gå hemma.

Nästa helg ska jag upp till Sofia i Sundsvall och hälsa på. Helgen därpå är det i princip jul, en vecka senare nyår och sen är det bara 10 dagar kvar tills avfärden till Kalifornien. Det längtar jag också galet till!

Väl hemma därifrån så är jag bara hemma kanske 3 veckor och då är det förberedelser och vaccinationer som gäller.

Hoppas allt går vägen nu och ha en trevlig dag allihopa!

På tunnelbanans röda linje, Stockholm

Tjej 1 ~16: Alltså åh, vad heter Foppa på riktigt nu igen?
Tjej 2 ~16: Oj… Nä det har jag nog glömt.
Tjej 3 ~16: Men herregud! Peter Forsberg. Jag kan ju nästan mer om fotboll än vad ni kan!

tjuvlyssnat.se är en rolig sajt =) Jag minns flera gånger när jag själv suttit och skrattat inombords efter att ha lyssnat på folk på bussar och tunnelbana. Ibland är det så svårt att inte lägga sig i!

Jag är nyligen hemkommen från Södersjukhuset där jag träffat en hjärtspecialist som tittat på alla mina tester av mitt hjärta och som skulle lämna besked till mig om hur allt gått.

Det började med att jag fick veta lite mer om vad som skedde under operationen. Vid inskjutsandet av mitt blod så sjönk plötsligt mitt blodtryck och hjärtat började slå väldigt svagt och långsamt.. De började då vända på mig för att återgärda detta och under tiden som de pysslar med det så får jag något som kallas kammarflimmer, vilket innebär att hjärtat inte står och slår utan bara är i fullt kaos, i princip detsamma som hjärtstillestånd.

I åtta minuter höll de på med sina återupplivningsförsök innan mitt hjärta fick för sig att komma tillbaka och läget var stabilt.

Som tur var så har mitt hjärta nu blivit friskförklarat. Ultraljudet såg jättebra ut, EKG under dygnet jag låg på intensiven såg bra ut, magnetröntgen såg bra ut, min långtids-EKG såg bra ut och likaså min vilo-EKG. Det var så skönt att höra! Precis som mina läkare på spine center trodde så var det inte hjärtat som det var fel på utan att kroppen fick någon slags reaktion och möjligtvis att mina salthalter var väldigt låga.

Jag har ett test kvar göra men hjärtläkaren sa att de inte kommer att hitta något där, det är mer en säkerhetsåtgärd.

Eftersom läkarna som genomförde min operation måste göra en anmälan om något allvarligt och annorlunda sker under en operation så har saken utretts från deras håll så kanske att de har lite mer svar åt mig när jag ska dit om 2 veckor.

I övrigt så försöker jag få livet att gå. Jag vill att fredrik ska ha det bra men det är tungt att sitta här hemma ensam i gråa Sverige och höra hur underbart livet är på andra sidan, och så kan inte jag vara där..

Han sitter på en vit playa med palmer och kollar på solnedgången medan jag springer iväg till bussen i ösregnet för att åka till en hjärtläkare.

Jag vet vad jag skulle föredra. Inte fan är det lätt att var den som är kvar hemma, det är en sak som är säker.

Jag är så ruskigt trött på att ha tiden och att ha pengar men ändå vara fast på grund av läkare, sjukgymnastik och allt vad det nu är. Snälla låta mig bli helt fri från det så fort som möjligt. Jag måste börja mitt liv! :)

Imorgon ska jag åka iväg och köpa julklappar, förhoppningsvis så hittar jag till alla så är det klart sen! Det blev supermysigt i mitt rum med de nya adventsstakarna. Det ser mysigt ut när man kollar in i vartenda hus nu med alla stjärnor och stakar.

11 veckor och 4 dagar efter operation

Ibland kan man tyvärr inte riktigt uttrycka sig om vad som helst och hur som helst i en offentlig blogg speciellt om olika personer eftersom man aldrig riktigt vet vem som kan tänkas läsa bloggen.

Idag är det en sån dag. Det enda jag känner nu är besvikelse och minskad motivation, men det är inget som jag kan gå in närmre på.

Det är första advent idag vilket är väldigt mysigt! :) 4 veckor till jul.

Julböket, julstöket och julmyset har börjat. Ska snart ta och åka iväg och köpa ett par adventsstakar att ha i fönstrena. Den sedvanliga stjärnan funkar inte längre nu när jag har träpersiennerna.

I övrigt så saknar jag älsklingen, precis som varje annan minut. Han missar verkligen ingenting här hemma. Vädret är skräp och det är inget speciellt äventyr som händer framöver.

Nu ska jag ta och vila lite, är helt slut både i huvud och kropp! :)

11 veckor och 3 dagar efter operation

Igår vaknade jag och skyndade iväg till gym och sjukgymnast.

Det var skönt med lite träning och dessutom sa sjukgymnasten att det var okej att jag åker bort eftersom man trots allt kan träna vart i världen man än befinner sig. Positivt besked!

Är det bara jag, eller är det lättare för den som reser iväg?

Man befinner sig i en annan värld då. Träffar nya människor, ser nya häftiga saker och är med om en massa upplevelser och intryck hela dagarna vilket gör att man har fullt upp och inte går runt och saknar på samma sätt.

Jag är kvar hemma i vardagen, här där han brukade vara, med enda skillnad att han inte är här.  

När han loggar in på MSN så finns jag där.. men när jag loggar in och skulle behöva honom där så finns han inte alltid där.

Som tur var så ska jag också åka bort lite sen och så kommer jag ner till honom och får se hans värld äntligen, så jag inte blir så utanför.

Igår kväll så åkte jag och plockade upp Emelie, köpte en jäkla massa godis och sen styrde vi kosan mot Emil. Där kollade vi på Shooter och åt vårt jäkla massa godis. Inte min typ av film så jag hoppas mest att den skulle ta slut men den var väl egentligen bra.

När jag kom hem såg jag mitt inspelade idol och blev överlycklig att svenska folket tagit sitt vett till fånga och äntligen, efter alldeles för många veckor, röstade ut Andreas. Vad gör han där?!

Marie och Amanda var helt enkelt grymma och värda en plats i Globen.

Vem som vinner nu gör mig inte mycket alls men jag tror Marie borde vinna. Hon skulle vara bättre på powerballaden och skivan man får spela in. Amanda har en mer unik röst och stil så hon borde komma tvåa så hon får möjlghet att spela in en platta efter helt egna önskemål.

Imorgon ska jag till gymnastiken och återuppta jobbet som gymnastiktränare, det ska bli så kul! Som jag har längtat efter dom där knattarna. Tydligen har dom vuxit massor och blivit jättemycket duktigare hela högen.

Nu strålar benet, ska ta och vila mig lite.

11 veckor och 2 dagar efter operation

Idag känns det lite bättre förmodligen för att jag pratat så mycket med pärlan nu, han känns inte så avlägsen.

Jag ringde sjukhuset idag, jag tyckte det var så skumt att jag fortfarande inte fått min kallelse till 3 månaders återbesöket. 13 december har det gått exakt 3 månader och eftersom det sen är julstängt så har jag räknat med att jag ska få komma i december.

Jag bokade in Los Angeles-resan den 10 januari för att vara på den säkra sidan.

När jag ringer så berättar hon i telefonen att jag inte finns inbokad för någon tid alls och att min läkare har sin första lediga tid i slutet av januari, vilket betyder att jag kan få träffa honom först efter 5 månader.

Jag blev rätt arg och frustrerad, dålig stil. Det har vetat sen i maj månad att jag skulle genomföra min operation 13 sep och att man kommer på återbesök efter 3 månader, varför inte boka in återbesöket på en gång?

Jag behöver träffa läkaren innan nyår då min sjukskrivning går ut av en massa anledning. Dels för att få klartecken alternativt avslag för mina resor så jag vet om jag kan boka dem eller inte och dels för att få veta vad som hände under operation (hjärtstilleståndet och den allergiska reaktionen) och dels för att sjukgymnasten behöver få ett klartecken för att allt ser bra ut så att vi kan köra på hårdare.

Utan ett läkarbesök i december skulle hela min vår bli helt förstörd och felplanerad. Som tur var så verkar han ha en klippa till sekreterare som efter att jag mailat om min situation slängde in en tid åt mig den 17/12, jag blev överlycklig!

Kanon då får jag besked innan jul som jag tänkt och kan utefter de beskeden planera min vårtermin.

Det är så viktigt det där för mig eftersom jag nyligen tagit studenten och inte har några fasta planer eller ett fast jobb så vill jag gärna veta vad jag kan och inte kan göra-

Idag tänkte jag försöka plugga matte i ett par timmar. Har dragit igång med Matte C-kursen på distans nu. Ju mer jag räknar och är ambitiös desto snabbare kan jag tenta av den :) Det är en bra motivationskälla.

Sen tänkte jag åka ut till Emelie ikväll, ska komma ihåg att ta med de femtontal VHS-filmerna som jag gick låna inför tiden på sjukhuset, de hade jag verkligen nytta av!

Riktigt skrotväder är det också, bara slaskigt och äckligt. Jag är inte ett dug avundsjuk på älsklingen som får resa runt bland malaysiska öar med vita stränder, palmer och kristallklart vatten. hmpf.

11 veckor efter operation

Idag har det varit en otroligt seg dag.. jag har bara gått runt här hemma och väntat på att tiden ska gå men den går långsamt.

Det är så otroligt tomt och konstigt allting, det är som man säger; man lär sig aldrig riktigt vad man har förrän det är borta. Som tur var är pärlan inte helt borta men han är inte i min närhet och det känns.

Det förstår jag också att jag inte bara kan gå runt och vanka, det gjorde jag ju aldrig förut när jag brukade vara singel! Inget blir bättre av det. Det kan verka rätt skumt egentligen att man tillåter sig att bli så beroende av en annan människa sådär men satsar man inte till 100 så får man inte ut lika mycket av det heller. Sen ska man såklart behålla sig själv i processen också :)

Det kommer nog bli bättre vartefter tror jag. Ska träffa Emelie i dagarna och se till att hitta på en hel del.

Snart är massa läkarbesök och jul också! Jag ser verkligen framemot julen, det är alltid så mysigt. Dessutom köpte jag två julklappar till päronen igår så stressen för att få tag i det blev genast bättre. Nu är det inte så många kvar.

Har fått lite gjort idag i alla fall, städat och plockat undan en massa saker som legat fram på tok för länge eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste halvåret.

Dessutom har jag kollat på resor till Asien nu igen. Jag funderar på att åka ner 5 veckor istället, jag har kommit fram till att det fungerar ihop med jobbet.

Sen slogs jag av tanken att sjukgymnasten eller läkaren kanske stoppar mig, de kanske avråder mig från att åka och då går det ju inte.

Jag hoppas verkligen att det är okej för annars vet jag inte vad jag gör.

Jag känner ju själv att jag skulle klara av det redan nu och det är 3 månader kvar.

Mest är det väl egentligen sjukgymnasten som lär ha något att invända eftersom jag lär hålla på med sjukgymnastiken då fortfarande men han kan ju inte stoppa mig, det är på mitt eget ansvar. Jag tänkte att man kunde göra en massa övningar därborta, alla mina hemövningar går ju tex. lika bra att göra där som här hemma.

 Mitt hjärta kommer att vara färdigutrett tills dess också.

Jag hoppas att det löser sig.. så länge de säger att det r jag själv som får känna efter så är det inga problem. Om de starkt avråder mig så får jag självklart lyssna, det är för viktigt för att inte bry sig om. De vill bara mitt bästa.

Nu ska jag slå på en film, tänkte jag.

10 veckor och 6 dagar efter operation