Idag har jag tagit bussen, gått upp för massa trappor, åkt tunnelbana, gått hela vägen till pendeltågen, åkt pendeltåg, handlat och promeneratoch allt det i en lång rad efter varandra med en stor tung ryggsäck på axeln och en välfylld stor handväska på axeln.

Jag klarade det, jag vägrade ta emot hjälp men fan så slitigt det var!

Nog för att vägen till älsklingen brukar vara segt tidsmässigt men idag var jag helt slut när jag kom fram. Men som sagt, det gick det här med =)

Inte ens åkt buss sedan operation och nu tog jag allt i en smäll.

Jag har återigen försökt få tag på min läkare angående min medicinering.

Jag har försökt i en vecka nu. Jag vet att läkare är väldigt upptagna och har mycket att göra hela tiden men jag tycker nog ändå att de har ett sånt yrke där det är ytterst viktigt att patienterna kan få svar på sina frågor hyffsat snabbt. Mina piller tar ju slut imorgon..

Återigen så sitter jag här på kvällen/natten utan sällskap. Visst, skillnaden är att jag är hemma hos älsklingen men eftersom han somnade klockan 22 så är situationen densamma som tidigare nätter.

Fruktansvärt tråkigt! Sängen är upptagen också. Nog med gnäll, jag får sätt på en film eller nåt. Fördelen är att jag åtminstone inte jobbar om dagarna så jag behöver inte känna stressen att behöva somna fort på det sättet.

Imorgon är det fredag och helg äntligen! Då kan det börja hända lite roliga saker igen och dessutom kan jag ju få sällskap om nätterna =)

Hehe, risken finns att JAG är sliten och somnar tidigt då istället.

Nog med gnäll! =) Apropå det så såg jag ett bra Oprah Winfreyprogram idag.

Det var en pastor i USA som tyckte att folk klagade så fruktansvärt mycket i sin vardag och ville råda bot på det onödiga och överflödiga klagandet så han skapade ett sånt där plastarmband som det står "For a complaint-free world" på. Det hela går ut på att man börjar med att sätta armbandet på höger arm. Om man sedan kommer på att man klagar så måste man flytta över armbandet till andra armet. Målet är att klara av att ha armbandet kvar på samma arm i 21 dagar dvs. inte klaga på 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är eftersom det tar ungefär den tiden att skapa sig en ny vana. Om man får upp klagomål i huvudet men inte kan uttrycka dem så slutar oftast såna tankar att figurera i hjärnan så småningom.

Tro vad man vill om saken, men det var en bra grej i alla fall :)

Väldigt positivt också!

35 dagar efter operation

Det är nu tredje natten i rad som jag absolut inte kan somna. Tidigare två nätter har jag slutligen fallit i sömn runt 5 tiden. I morse gick jag dessutom upp tidigt för att jag skulle vara så otroligt trött ikväll så att jag omöjligt skulle kunna ha samma problem inatt igen.

Men jorå, det går uppenbarligen utmärkt ändå! Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen men sängen är allt annat än skön, jag bara kastar mig omkring. Vrider och vänder, försöker tänka på olika saker som alltid brukar fungera men nej. När jag väl ligger där så är jag inte i närheten av att somna.

Jag tror att jag eventuellt kan ha lyckats lokalisera problemet. Jag är trött i huvudet men kroppen känns inte trött. Den blir inte sådär tung och skön som den blir när den ligger i sängen. Det känns snarare som att den vill ut och springa ett marathon.

Slutsats: Jag rör mig för lite om dagarna, min kropp får inte komma till användning och blir därför inte tillräckligt trött för att få någon ro om nätterna.

Det positiva med detta är friskhetstecknet, min kropp vill alltså röra på sig! :)

Det negativa är rätt uppenbart, det är helt hemskt att vara uppe hela nätterna. Hemskt när sängen inte är skön att ligga i. Jag skulle gärna lägga mig och se en film tills jag somnade men eftersom det är just ligga som är jobbigt så går inte det.

Imorgon ska jag testa min teori genom att ta slut på min kropp mera, inte bara för att kunna sova gott utan även för att den behöver det för ryggen och musklernas skull nu mer än någonsin.

Jag tänkte ta mig en promenad till mormor och morfar, då får jag både motion och fika på en och samma gång.

Dessutom ska jag åka kommunalt till pärlan för första gången sedan operation och det är en prövning i sig. Promenad till buss, bussresa, trappor och tunnelbana, promenad vid centralen, åka pendeltåg och sedan eventuellt om jag tror att jag behöver mer gång; gå från tåget.

Jag hoppas innerligt att det ska fungera som sömnkur. Risken är att min kropp börjat vänja sig vid att somna in på morgonkvisten men då får jag väl i värsta fall hoppa över en natts sömn.

Nej nu blir det lite annat surfande i ett par timmar innan jag vågar pröva mig på sängen igen.

35 dagar efter operation

Idag känner jag inte alls för att blotta mitt inre, jag tar det i min privata dagbok istället. Livet är så underbart just nu, det är det som är det jävliga.

Idag har jag inte gjort mycket alls. Jag somnade först halv 6 imorse men gick ändå upp 11 i morse för att försöka kunna somna ikväll.

Jag ringde till SÖS för att ändra min min röntgen tid som jag fått. Någon slags MR för att kolla hjärtat men att ligga blixtstilla på en stenhård brits i dryga timmen blir nog lite knepigt just nu.

Jag ska göra det om någon månad istället.

Sedan var jag och lämnade in mobilen till verkstaden, jag får tillbaka den om någon månad - förhoppningsvis lagad!

Ryggen mår bra som vanligt, jag hoppas kunna ta mina sista Lyrica snart också så slipper jag piller överhuvudtaget.

34 dagar efter operation

I fredags kom pärlan och hämtade upp mig efter jobbet. Äntligen så skulle jag få se Kallhäll igen. Jag som inte var säker på om jag skulle få göra det innan han åkte iväg på sin resa.

Det var världens underbaraste helg, jag kan inte förstå att jag hittat en så fin kille.

Vi har umgåtts och haft roligt med hans vänner, eller bara tagit det lugnt för oss själva. En perfekt blandning under en helg.

Snart åker älsklingen iväg till Asien ett halvår, det ska bli extremt tufft att vara utan min klippa, men det kommer gå. Jag vill ändå umgås med honom i massor nu så jag kan leva på det ett tag efter att han åkt, även om jag vet att det inte fungerar så.

Vad gäller ryggen så har den varit lika snäll som vanligt över helgen. Bilresorna på en timme vardera har inte varit några problem och jag har suttit upp hela kvällar utan att ens tänka på det.

Jag har bokat in första sjukgymnasttiden nu. 2 november sätter jag igång!

33 dagar efter operation

Fortfarande välmående, trots att både läkarna och andra som gjort liknande operationer sagt att kurvan under rehab går lite upp och ner så är det inget jag märker av just nu. För mig går det framåt,framåt och framåt.

Jag vågar knappt säga det dock, ta i trä. Man vet aldrig hur morgondagen blir, det är verkligen något som jag lärt mig.

Idag så åkte jag till Expert för att berätta om min mobil, sedan tog jag bilen till Lindex där jag köpte en fin kuvertväska, ett halsband och benvärmare som jag kan ha under stövlarna.

Efter det åkte jag ner till Dellan, åt lunch och fikade med Johanna.

Det var trevligt och Johanna sa att jag inte alls går som Jack Sparrow, så det så! =) Iofs så träffade hon mig senast när jag var en riktig "invalido" och bara låg till sängs men ändock. Emelie och Fredrik har alltså bevisats fel eftersom Johanna givetvis sitter inne med rätt svar, ha!

Efter att vi fikat så åkte jag hem. Älsklingen var redan här så vi har haft det mysigt. Nu har han slocknat i min säng, hur jag ska göra när jag ska sova vet jag inte. Han är totalt omöjlig att väcka. Jag tar soffan.

Jag märker att jag mår perfekt när jag har korsetten på men när jag är uppe länge utan den så säger ryggen ifrån till slut. Så nästa nya etapp blir när sjukgymnastiken börjar och korsetten ska börja avvänjas.

Jag ser framemot det!

Förresten har jag hört att det är en hel del nissar som smygläser min blogg utan att ge sig till känna. Skriva gärna kommentarer så jag vet att ni finns därute =)

27 dagar efter operation

Jag känner mig verkligen så otroligt nöjd idag!

Allt går så fruktansvärt bra. För det första så undrar jag varför jag tagit smärtstillande för ryggen överhuvudtaget? Jag har ju aldrig någonsin ont i den. Mamma köpte Alvedon för att jag skulle kunna gå över till det när jag slutade med citodon men jag behöver det inte..

Jag mår finfint! Jag vill redan börja jobba som gymnastiktränare igen, saknade mitt jobb så otroligt mycket idag, och jag känner faktiskt att jag skulle kunna vara till en hel del nytta. Fast bära och passa barn är väl inte det bästa antar jag. Nåja.

Idag vaknade jag och studsade in i duschen, det är så skönt nu när det är helt problemfritt förutom när jag ska torka mig om vaderna, då lyckas jag tappa balansen och välta ner en schampoflaska eller två men det är sån som händer.

Sedan tog jag bilen ner till centrum för att köpa de fina stövlarna som jag såg igår, efter att ha prövat både strl 37 och 38 fram och tillbaka fick jag bestämma mig.

Jag köpte lite smink på Kicks också.

Efter det åkte jag hem och tog det lite lugnt, såg en film och pysslade lite.

När middagen var uppäten tog jag bilen iväg till Emelie och det är en bit att köra, men inga problem. Jag känner absolut ingenting när jag kör, jag tror säkert att jag skulle kunna köra ner till Göteborg om jag så kände för det.

Väl hos Emelie tog vi en promenad, min första faktiskt, vi gick 20 minuter ungefär sen blev det för kallt. Ryggen kändes inte ens av!

Så otroligt många framsteg, jag känner mig nästan helt frisk redan. Och igår kom jag på att jag aldrig längre har de hemska strålningarna som jag hade varendaste morgon innan operationen, de som gjorde att jag var tvungen att sjukskriva mig. Man glömmer för fort. När man mår bra så är det så fruktansvärt svårt att tänka sig hur man mår när man mår dåligt.

Imorgon ska jag åka till Expert och lämna tillbaka min mobil (skitsak som bara stänger av sig själv) sedan äta lunch med Johanna, fika med farmor och umgås med älsklingen.

Späckat schema, skönt! =)

26 dagar efter operation

Idag var jag busig. Jag var ensam hemma och bilen stod kvar så jag passade på att prova på att köra bil. Jag hade en plan, ifall det skulle kännas illa så skulle jag bara vända innan jag ens lämnade villaområdet men allt gick bra.

Jag körde ner till centrum där jag gick till skoaffären och provade stövlar, sen köpte jag kontantkort i kiosken och pizza i pizzerian att ta med hem.

Efter det var jag rätt trött i ryggen resten av dagen så jag  tog det mesta lugnt, men då kände jag mig ändå nöjd med det.

"Here is the test to find whether your mission on Earth is finished: if you're alive, it isn't."

25 dagar efter operation

Efter att ha misslyckats med att ta mig iväg och köpa skor igår (jag fick jätteont i magen precis när vi skulle åka) så var jag totalt inställd på att idag så skulle jag göra det!

Det gjorde jag också, ordentligt. Jag gick runt och letade snygga stövlar. Mamma fick hjälpa mig att ta på och av skorna. Det var som när man var liten. Och så fort jag råkade tappa ner en sko på golvet fick jag viska till mig mamma som kunde plocka upp den.

Jag kollade säkert i en timme och hittade sedan ett par snygga svarta skinnstövlar och ett par bruna stövletter.

 Efter det var jag tvungen att vila lite så vi tog en fika och fortsatte sedan att kolla på fönsterlampor som jag behöver till mitt rum sedan åkte vi hem.

Det var en ordentlig första tur det!

När jag kom hem uppstod en rätt stor konflikt, rätt jobbigt men desto skönare när det var färdigdiskuterat och löst. Slutet gott, allting gott.

På kvällen när jag ska försöka ta på mig stövlarna så går det inte, eftersom de saknade dragkedja så kunde jag inte komma ner med hälen. Det ex som fanns i affären var förmodligen rejält uttöjt.

Åhh jag som hade blivit så förtjust i dom, nu måste jag lämna tillbaka dom.

Jag satt uppe längre igår, vad jag gjorde minns jag inte ens.

24 dagar efter operation