Jag tyckte det var lite obehagligt att lägga mig och sova utan att ha mitt vanliga bandage för ärret. Men sköterskan sa ju att allt såg bra ut så jag antar att inget kan gå upp.

Ärret är verkligen finare och diskretare än vad jag hade trott och så fort!

Inom ett par år kommer det nog hinna blekna bort en hel del =)

Idag kom älsklingen, vi hade det mysigt. Såg nya Beck-filmen, den var ganska bra. Innan vi somna såg vi någon dum dokumentär om störtande flygplan, jag vill inte se sånt egentligen även om det är intressant. Jag vill kunna fortsätta resa och flyga utan rädsla som jag gör nu.

23 dagar efter operation

Äntligen, som sagt, så är jag ikapp med bloggen.

Jag har fått med varenda dag och jag måste säga att min utveckling gått framåt snabbare än väntat även om jag trodde annat när jag aldrig kom ifrån sjukhuset.

Mina föräldrar och framförallt Fredrik har varit kanonbra stöd. Mamma och pappa på det fysiska planet genom att de kom till sjukhuset varje dag och hjälper mig med allt tänkbart här hemma. Älsklingen har stöttat mig med det psykiska och fysiska =) Riktig stöttepelare, sånt hjälper verkligen!

Idag tog jag bort bandaget och såg ryggen för första gången. Ärret är jättefint faktiskt och "knölen" syns inte ens när jag står raklång. Förmodligen lär den sticka ut lite när jag böjer mig framåt men det gör ingenting.

Det känns bra, det känns som att jag snart är frisk och ändå har det bara gått 3 veckor och jag är sjukskriven i 3 månader till. Tokigt! kommer hoppa runt här som en galning i slutet.

22 dagar efter operation

05.45 piper klockan som vanligt när älsklingen sover hos mig.

Han säger att han har ett tryck över bröstet och har haft det hela natten.

Jag vägrar låta honom köra bil till jobbet för att sedan köra bil hela dagen. Hjärtat är inte att leka med och jag vill gärna ha kvar honom i livet.

Så vi låg kvar i sängen några timmar till. Skönt.

Sedan åkte pärlan iväg och jag var kvar hemma. Jag gjorde inte mycket alls faktiskt. Skrev en hel del blogg, så pass mycket så att jag äntligen äntligen hann ifatt!

Under eftermiddagen kände jag för att gå lite men vågade mig inte på att gå så långt så det blev att gå runt runt på tomten, men jag har längre sträckor i mina ben, det känner jag!

På kvällen såg jag på Peking Express, väldigt roligt program faktiskt, det ska jag fortsätta titta på! =)

21 dagar efter operation

Ganska normal dag.

Inga direkta framsteg, inga direkta bakslag.

Jag hade ont i mage och rygg på kvällen men det gick över på någon timme.

Fredrik var här och vi kollade lite på tv och pratade.

08.45 gick jag in till distriktssköterskan för att plocka bort mina ”häftklamrar”.

Jag fick lägga mig på mage på britsen medan hon tog fram tången och bände bort mina elva ”häftklamrar”. Det låter säkert som en ren plåga men det var helt okej, det var bara lite obehagligt och stickigt. Hon sa att allt såg väldigt fint ut.

Hon satte på ett likadant vattentätt förband som innan så jag har fortfarande inte sett mitt ärr. Men på fredag ska förbandet bort, då får vi se.

Jag åkte faktiskt bil till vårdcentralen, jag kände mig ganska normal!

Även om jag inte går som en normal frisk människa, mamma säger att jag ser full ut där jag går med alla mina konstiga felkliv. Jag förstår inte riktigt varför min balans rubbats så av operationen. Jag försökte gå på en rak linje idag men det är jättesvårt!

Jag är till och med sämre än fyraåringarna som jag brukar lära balansgång på gymnastiken.

Idag har jag haft ont i ryggen för första gången sedan operationen, innan var det ju en självklarthet. Förmodligen så är det för att jag var så slarvig igår och så det där andra..

När jag kom hem gick jag och lade mig en stund till, sen kom Emelie. Vi gjorde vår speciella pastasallad och kollade på film.

Jag fick skvaller om vad om hänt på ”byn” medan jag sitter här hemma och ruttnar. Det visade sig att de allra flesta gör en massa äventyr eller pluggar spännande saker på spännande platser medan jag får sitta inne. Jag är avundsjuk.

Jag var den som hade så många planer. Jag kunde inte ta studenten fort nog för jag ville ut och börja genomföra allt jag ville göra medan många av de andra inte hade en enda plan och helst ville ta studenten för att den kunna gå hemma och slappa. Nu är det istället dem som påbörjat diverse olika planer medan jag går hemma och "slappar".

Nåja, de är absolut värda det, jag är bara så avundsjuk. Hederligt ärligt grymt avundsjuk…

På kvällen pratade jag i telefon med Fredrik i 2½ timme. Vi har haft det lite uppochner ett tag nu, mestadels på grund av den stundande Asienresan men min operation har också gjort att vi inte kunnat ha det som vanligt.

Efter telefonsamtalet kändes allt väldigt bra och utdiskuterat, jag kunde somna med ett nöjt leende på läpparna även om foten dummade sig precis som natten innan, vad nu?

Jag vaknar som vanligt runtt 11.30 efter 10-11 timmar sömn.

Då går jag upp och pysslar, städar och plockar lite.

Sitter lite vid datorn, sitter framför tvn.

Helt plötsligt är allt tvärtom, förut låg jag i princip hela dagarna och gick upp korta stunder medan jag idag var uppe nästan hela dagen och vilade bara korta stunder. När klockan var 19 gick jag och la mig för första gången.

Mamma som tjatat på mig förut om att gå upp och gå tjatade nu istället på mig om att lägga mig och vila.

Jag är så slarvig ibland, jag glömde korsetten en del när Fredrik kom på kvällen och envis är jag också. Jag ska plocka upp saker som ligger på golvet, jag ska ställa mig på stolar för att ta ner saker som är högt upp.

På natten lät jag älsklingen sova i min säng istället för på soffan eftersom det brukar gå så bra att sova nu för tiden.

Självklart fick jag då problem att sova den här natten. Jag har någon jobbig ryckning/stickning i vänstra stortån/foten så fort jag la mig till rätta.

Och om man så bara har minsta grej som stör när man ska somna så går det ej. Jag prövade att lägga mig på soffan, men det blev bara värre så jag gav upp och satt framför datorn till kl 3.

Jag såg Sjöberg och Bjurström skjutsas iväg till Arlanda.. imorgon ska de påbörja sin jorden-runt resa.

18 dagar efter operation

På förmiddagen hade jag och fredrik en del allvarliga samtal om hur vi ska göra då han åker iväg till Asien. Trots att vi redan pratat om det tusentals gånger så lyckas det alltid komma upp igen, det tycks vara oundvikligt.

Till middagen gjorde jag nog det härligaste framsteget hittills.

Jag satt ner vid matbordet(!) och åt min mat i lugn och ro utan några som helst problem. Efter det satt jag i soffan utan några som helst problem och efter så satt jag framför datorn i flera timmar utan några som helst problem.

Inte några som helst problem med sittandet denna dag alltså =)

Mitt nästa stora mål är att komma ut på korta promenader. Och då menar jag längre än ut till brevlådan som hittills är mitt längsta äventyr.

17 dagar efter operation

Idag kom älsklingen hit. Vi firade vår halvårsdag.

Han överraskade mig verkligen genom att ge mig en present. Jag som inte ens tänkt tanken, i och för sig så har jag inte varit ute i den riktiga världen på ett bra tag heller.

Jag fick hursomhelst det finaste halsband jag någonsin fått. En fin guldkedja med ett guldhjärta med små diamanter på. Jag trodde han slagit i huvudet som köpt en så dyr och fin present, men lycklig var jag =)

Tack älskling!

I övrigt så hände inget speciellt denna dag, vi skrattade och umgicks.

Han påminde mig om vilka framsteg jag gjort sen jag gick där på sjukhuset med mitt stödbord bara för att orka gå till toaletten.

Och han har rätt.

16 dagar efter operation