I helgen har jag varit hos Fredrik, som vanligt. I lördags var vi och bowlade. Till en början skulle jag inte vara med pga. ryggen men när mitt namn ändå lyckades skrivas upp på tvn så bestämde jag mig för att prova på i alla fall med en alldeles egen teknik.

Envis som jag är så slutade jag såklart inte spela utan fortsatte i 1½ timme, kloten var riktigt tunga för mig! Mycket tyngre än de annars brukar vara men kul var det verkligen :)

Idag har jag varit på Södersjukhuset för mitt första besök för att kolla hjärtat. De har satt på mig 5 sladdar kopplat till 5 elektroder som sitter fastklistrade på mage och bröst. Sladdarnas andra sida är kopplade till en stor "bandspelare" som registrerar mina hjärtslag under mitt vardagliga liv.

Imorgon ska jag tillbaka och plocka bort allt detta efter 24 timmar, pjuu vad skönt! Direkt efter det ska jag in på "MR hjärta med dubbeldos kontrast", tydligen någon slags röntgen av hjärtat som går ut på att jag ska ligga blixtstilla på en hård brits i över en timme. Sist jag gjorde en MR för ryggens skull tog det 45 minuter och de var de längsta minutrarna någonsin så jag längtar inte.

När jag väl kom hem från SÖS så hade jag fått ytterligare TVÅ kallelser dit!

En då jag måste komma och cykla på en träningscykel för att uppnå maxkapacitet så de kan se hur mitt hjärta fungerar under ansträngning och så ett läkarbesök hos en hjärtläkare.

Tänk så det kan gå.. jag trodde det var ryggen jag hade fel på och nu så går jag på en massa hjärtundersökningar. Jag hoppas hoppas och hoppas att hjärtat mitt är friskt. Både risig rygg och risigt hjärta bådar inte så gott.

Imorgon är det prick 2 månader sedan operation vilket betyder att jag kan sluta använda min korsett, men jag klarar mig inte riktigt utan den än.

Det går absolut framåt men jag är inte redo att slänga bort den helt.

Efter träning behöver jag den till exempel.

Fick ett högkostnadskort för första gången idga också. När man når upp i 900 kr så får man frikort. Hade jag fått ett sånt kort från början så hade jag haft ett frikort för ett bra tag sen, men men.

När jag var hos sjukgymnasten senaste så poängterade jag hur otroligt stel i ryggen jag är, eller stel och stel, den går inte att böja alls! Konstigt nog så har ingen läkare reagerat eller kommenterat detta. Jag antar att de tänkt att det är normalt att vara stel med min diagnos. De flesta har bett mig böja mig fram så långt jag kan och sedan frågat om tar emot eftersom det gör ont. Nej, det gör inte ont, det går bara inte. Det är totalstopp.

Min sjukgymnast lovade att ringa dom på Sthlm Spine Center för att höra om jag har tillåtelse att börja töja på ryggen redan nu, han hade haft många patienter som gjort samma operation som jag och som var i 60-årsåldern och ingen hade varit så oböjlig som jag är. Jag förstår inte hur det ska gå att töja ut min rygg, den känns verkligen orubblig!

Nu ska jag sätta mig och ta det lugnt framför tvn, det ska bli skönt! =)

8 veckor och 4 dagar efter operation