2008-03-15 03:48 Sandakan, Borneo, Malaysia

2008-03-13
Nasta morgon skulle vi antligen fa sova ut men vaknade av att det var helt olidligt varmt i dorm-rummet. Jag blir irriterad eftersom vi for en gangs skull faktiskt hade AC. Det visar sig att nagon i rummet bestamt sig for att stanga av den. Aja, inget att braka om.
Vi traffar ett par danskar som vi forsoker prata lite med men de har svart att forsta oss och tvartom, fick bli en del engelska for att forklara sig. Tydligen forstar de norska valdigt bra precis som vi svenskar sa jag antar att norska ar nagonstans mittemellan danska och svenska.

Vi bestammer oss for att vi inte kan stanna i Kota Kinabalu langre eftersom det finns absolut ingenting att gora. Vart ska vi aka?
Eftersom det finns fina oar och bra dykning nere vid Sipadan plus att Lantz (Fredriks kompis) befinner sig darnere sa bokar vi en buss mot Semporna varifran batarna gar.
Det ar en nattbuss vilket innebar att vi skulle lamna busscentralen klockan 19.30 pa kvallen. Perfekt, tankte vi, da ar vi framme till pa morgonen och slipper slosa bort en hel dag pa att resa.
Problemmet dyker helt klart upp senare. Mitt under resan tar bussen en paus for mat. Stallet ar ett klassiskt malaysiskt matstalle med olika skumma "delikatesser". Fredrik fragar vad nagot ar och de svarar "chicken nagonting", det later bra, det tar vi! Jag foljer Fredriks exempel och kommer till bordet efter att han redan smakat och spottat ut den oatliga maten. Han tar upp kameran och ber mig sen smaka maten, den filmen ar obeskrivlig. Jag mar illa bara av tanken att tanka pa vad jag kan ha atit for nagot. Om kyckling har oron skulle jag gissa pa kycklingoron eller nagot annat vidrigt.
Bussresan fortsatter och chaufforen envisas med att spela arabisk musik i hogtalarna trots att folk sover och sma bebisar grater natten igenom. Vi forsokte sova sa gott vi kunde.

2008-03-14
Klockan 04.00 stannar bussen mitt ute i ingenstans och alla borjar ga av. De kan inte pa fullaste allvar mena att vi ar framme? Jo visst ar vi det.
Vi ar de enda turisterna, de ovriga passagerarna satter sig och vantar pa att sina familjer hamtar dom. En helt ode stad pa Borneo, ni anar inte hur kusliga de ar. En kille erbjuder sig att skjutsa oss dit vi vill och trots att det ar en dum ide sa har vi inte sa manga alternativ, staden ligger ode.Jag tvekar och frågar Fredrik vi verkligen ska åka med honom. Javisst, säger han som är alldeles för trött för att tänka klart.
Nar deras stader ar ode sa ar de ODE, inte ett enda minsta stalle ar oppet.
Historien ar lang men den har killen uppfattar i alla fall vi som lite skum och skrammade sa vi lyckas smita darifran och resten av morgonen innan solen gick upp spenderade vi gomda i en liten grand mellan nagra stangda affarer. Det dok hela tiden upp riktigt laskiga gang med hundar men jag lyckades halla pli pa hundradslan, det ni! Historien är som sagt lång och jag har aldrig i hela mitt 20-åriga liv varit så rädd. Jag var helt säker på att jag inte skulle överleva den där natten. Jag hade gjort vad som helst för att befinna mig i tryggheten eller åtminstone fått manipulera tiden så den snabbt blev morgon.Vid 6-tiden borjade staden till slut att vakna upp och halv 7 kunde vi lamna stallet dar vi suttit och tryckt. Fortfarande såg jag massa killar ute som såg ut att stå och vänta på oss, jag vill kunna knäppa med fingrarna för att komma därifrån. Vi begav oss till Dragon Inn for att sitta pa internet och se vart vi ska ta vagen nu. Mabul Island kan man tydligen bara komma till om man bokar en dyk/snorkelresa med ett dykforetag och vadret skulle bli riktigt daligt vader de nastkommande dagarna och dessutom kande vi oss inte alls val till mods i Semporna. Vi bestamde oss for att aka vidare till nasta destination, Sandakan, direkt istallet. Receptionisten berattar dock att vi missat den dagliga bussen med 20 minuter, och vi som bara suttit och tryckt hela morgonen!
Hon foreslar att vi kan aka bil med hennes man och son dit eftersom dom ska dit. Den 5 timmar langa taxiresan skulle kosta 300 RM i sa fall, vi tog budet! Dyrare an bussen men vi kunde aka direkt och bil ar betydligt mer bekvamt, vi sov som stockar. Jag var så överlycklig att jag överlevt natten och fått lämna den där spökstaden bakom mig samtidigt som jag var helt slut och utmattad av sömnbristen och paniken. Det här är helt klart ett av de starkaste minnena från resan och jag hoppas att jag slipper återvända till Semporna.
Nar vi kommit fram till Sandakan och last var mail inser vi att Lantz och Jenny som vi forsokt traffa kom till Dragon Inn's datorer en timme efter oss, de hade sett oss pa internetlistan. Vi hade alltsa gatt om varandra med en timme darnere i Semporna.

Nu bor vi pa Malaysia Hotel som ar valdigt fint. Vi betalar 55 RM for ett rum av vanlig hotellstandard. Stort rum, frascht och rent, kaklat fint badrum, AC, skon sang.. ja allt ar jattebra helt enkelt! Staden Sandakan ar dock vardelos, nastan lika kuslig som Semporna sahar pa kvallstid nar allt ar stangt. Det finns inget att gora och matstallen ar det riktigt vardelost med. Antingen ar det de lokala malay-stallena med liknande mat som de "kycklingoronen" jag at eller KFC med sin riktigt skabbiga snabbmat. Pa ovriga restauranger ar minst halva menyn slut.
Vi trivs egentligen inte alls forutom pa vart hotell. Vi vantar pa besked fran Lantz om de ska komma hit och folja med pa djungelaventyr. Vi hoppas att vi kan komma ivag. Risken ar att det ar fullbokat eller eventuellt oversvamning i djungeln just nu.

2008-03-15
For att fa nagot gjort sa akte vi idag till Orang Utan Rehabilitation Centre dar de finns gott om orangutanger i regnskogen som de tar hand om for deras overlevnads skull. Vi fick se dom pa riktigt nara hall, speciellt nar de fick mat i form av bananer. Riktigt haftiga djur!
Sedan kunde man ga pa en liten vandring genom regnskogen for att se coola faglar, det gjorde vi.
Ensamma borjade vi knata pa stigen som tyvarr var helt lerig och svarframkomlig. Med mina flipflop var det i princip omojligt men det var ratt lustigt nar de hela tiden fastnade i lerpolar sa jag stod dar utan skor. Fredrik filmade mig nar jag forsokte ta mig igenom en djup lerpol som jag var saaa nara pa att trilla i, han skrattade och jag svor! Det hade blivit en vacker syn om jag ramlat med huvudet fore i den lerpolen, kan jag lova!
I vantan pa taxin kom en malay fram till mig och sa "My children would like to have a picture together with a tourist". Sure, sa jag och stallde mig och poserade leende framfor kameran tillsammans med ett antal malaysiska barn. Nar de kollar i fotoalbumet sa lar jag bli refererad till "Den dar dumma vasterlandska turisten".

Efter det sa tog vi en taxi tillbaka in till staden som ar lika trist som igar. Det har internetcafeet ar det enda vi har for att fordriva tiden. Ingenting gar var vag just nu med att hitta Lantz, fixa bokningar och det ena med det andra. Imorgon far vi se vad det blir, vi maste forsoka boka var djungeltur.

Jag kanner mig lite obekvam i mina klader har, igar hade jag en klanning med bara axlar och jisses vad alla glodde. Forst sa Fredrik bara "Asch, lat dom titta!" men sedan markte han ocksa att hela stan gav mig blickar och till slut gick jag och satte pa mig en troja. Har ar nastan alla muslimer med sloja, langarmat och langbyxor/kjol.

Resdagboken fungerar inte som det ska pa en enda dator har pa Borneo eftersom de tycks ha blockerat alla olika datorinstallningar som java och flash sa darfor har vara dagbocker inte uppdaterats pa lange.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Som jag nämnt i inlägget under har jag numera en ny blogg som jag är verksam i och där hamnar även alla uppdateringar om hur min lilla rygg mår idag.   Jag är så otroligt glad att så många hittat in på den här bloggen när de har sökt i...

Jag har valt att flytta bloggen. Samma blogg, samma innehåll men ny adress: thefrostingonthecake.blogg.se   Hoppas vi ses! :) ...

Återigen har en lång tid sedan sist passerat. Jag får allt ta och skärpa mig. Men det kännetecknar mitt liv ganska bra just nu. Hektiskt, fullt upp och inte så mycket tid att stanna upp. Det är dags för inlämning av vårt arbete på tisdag och vi har s...

Oj nu händer det grejer, det kräver sitt blogginlägg!   Vi går bakåt i tiden till 20 januari då jag startade studierna vid juristprogrammet. Det är hemskt mycket plugg men ämnena är ovanligt intressanta. Det är inte riktigt vad man är van vid när man...

Äntligen efter ett par dagar av tristess så ringde Emelie. Det visade sig att vi båda sitter hemma och gör ingenting. Så dumt och onödigt! Så därför såg vi till att ses i fredags för lunch, shopping och fika på stan.   Igår lördag så begav jag mig t...