2008-03-07 14:29 Langkawi, Malaysia

Jag hade inga problem med var spartanska bungalow overhuvudtaget men nar det var dags att sova sa fungerade den tunna bambuvaggen inte som nagon ljudisolering alls.
Precis bredvid var bungalow, nere pa stranden, firade thailandarna sin skolledighet med hog thailandsk musik, raketer, skrik, applader och allman livlighet. Fredrik, som kan sova aven om en stor blasorkester spelar honom rakt i oronen, somnade ganska fort och vaknade inte vare sig av thailandsk techno-musik eller fyrverkerier.
Sjalv fick jag ligga vaken timme efter timme, sa fort jag holl pa att falla i somn sa drog en ny intensiv lat igang eller sa skot de upp fler raketer. Nar det fortfarande inte slutat lata klockan 04.15 sa kom jag pa att jag hade ett par oronproppar i necessaren, nu ska har sovas! For forsta gangen vaknade jag senare och var mer morgontrott an Fredrik.

Vi gick bort till restaurangen dar vi at var inte-sa-goda Carbonara igar kvall for att ata lite frukost. Vi bestallde det sedvanliga; cheese sandwich. Normalt sett bestar det av en toast med ost och gronsaker, oftast med pommes frites till.
Har bestar det av de fetaste skivorna av vitt brod, ca 3 cm, med sju kilo ost daremellan. Valdigt oaptitligt!
Vi bestamde oss for att aka vidare till Langkawi redan idag eftersom det inte finns alltfor mycket att gora pa Koh Lipe (Nej, det hade inte med ostmackan att göra!).
Vi bokade biljetter och gick for att checka-ut. Jag bad att vi skulle fa behalla bungalowen i tva extra timmar och forsokte fraga om det var okej. Deras engelska ar dock sa bristfallig sa att jag inte ens ar saker pa om de sa ja eller nej.
Jag uppfattade det som ett ja.

Vi byter om och kastar oss i det kristallklara vattnet, precis som pa Koh Ngai sa gar det inte att klaga pa vare sig det kristallklara vattnet, den vita sanden eller vattentemperaturen.

14.30 var det dags att bege oss bort mot Thailand Immigration Office dar vi fick fylla i lite visum-papper for Malaysia och sen hoppa in i en longtail-boat som bara ska kora oss 50 meter till motorbaten. Detta tar dom 50 baht per person for, ett riktigt fult satt att knipa at sig pengar fran turisterna.
Batresan med motorbaten var verkligen inte alltfor skon for ryggen med allt skumpande over vagorna men resan var som tur vara bara 45 minuter lang.
Val framme pa Langkawi sa vantar vi pa vara pass (som vi var tvungna att ge till dom pa baten pa grund av tullen).
Nar vi far tillbaka dom och letar taxi sa utbrister Fredrik plotsligt "Kolla apan!", och mycket riktigt pa andra sidan vagkanten star en livs levande apa, haftigt!
Vi hittar en taxi och nar vi hoppar in sa marker man genast skillnaden pa engelskan. Malayerna jag traffat hittills ar betydligt battre pa engelska, vilket jag ser som jattepositivt!
Det gar faktiskt att fa fram meningar och budskap, skont! Jag värdesätter det jättemycket eftersom man på så vis kan få mer information från lokalbefolkningen om hur deras värld ser ut.

Vi bor i ett dubbelrum som ar helt okej, sa har langt! Vi kommer att betala 100 kr/person for 3 natter dar, bra prisniva!
Tvatten ar inlamnad och internet ar mycket billigare an pa oarna i Thailand!
Vi har precis atit middag pa stranden framfor solnedgangen och trivs over att vara tillbaka bland civilisationen igen.

Nu vill vi ga for malayerna rojer sa mycket pa taket sa det later som att de snart ska ramla in pa ovantat besok! Vi som inte har nå Gevalia.

Vi far se vad som hander de nastkommande dagarna!