"Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig.
            Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

Ja jag önskar det berodde på ludd, lilla Puh! Men finns det i så fall inte tops att köpa för dom som faktiskt är intresserade och vill lyssna?!

Gårdagen var ingen vidare dag. Jag väcktes halv 9 av ett samtal från sjukgymnastiken, min sjukgymnast var sjuk men jag kunde komma och träna ändå. Tur det, jag var träningssugen. Så fort jag gick upp ur sängen insåg jag att det skulle bli kämpigt. Ryggen stretade emot och strålade ut smärta som vanligt men den vägrade ge sig efter ett tag som den annars brukar.

Jag åkte i alla fall till gymmet och hoppade upp på cykeln, smärta! Jag gick in i omklädningsrummt och la mig på bänken en stund för att försöak vila ryggen lite, utan resultat dock.

Okej, jag gör övningarna istället då. Benpressen och roddmaskinsapparaten som jag normalt brukar göra har jag fått ge upp efter Asien-resan, skruvarna är helt enkelt för mycket i vägen.

Istället började jag göra min 90-graders övning med bollen. Smärta igen, minsta rörelse framkallade ilningar ner längs vänsterbenet.

Men armövningarna då? Dom måste gå. Nepp, smärta igen!

Jag gav upp, satte mig i bilen och åkte tillbaka hem för att lägga mig i sängen. Ett nederlag..

På eftermiddagen tvingade jag upp för att åka in till stan för att äta och gå på musikalen Footloose med mamma. Vi åt på Hard Rock Café och gick sedan till Intiman för att se Peter Johansson, Sahlene och Måns Zelmerlöv m.fl Musikalen var grymt och det var en del låtar som jag kände igen från 80-talet som jag inte hade en aning om kom från den musikalen.

Efter det åkte vi hem och jag pratade med Fredrik i telefon ett bra tag, då fick jag äntligen upp humöret lite.

Ja, nu vill jag, till motsats från de flesta andra, att helgen ska passera i raketfart så att det snabbt blir måndag och dags för läkarbesök, äntligen!

Jag tittade på min DVD-box med One Tree Hill idag. Huvudrollen Lucas hamnar på operationsbordet efter en bilolycka och plötsligt stannar hans hjärta och han dör för några minuter. Jag kan bara inte se sånt längre ut att bli gravallvarlig. När hans bror frågar honom vad han såg när han dog så visste jag svaret. Ingenting, ingenting ser man. Man finns inte. Jag är glad att jag fick vakna upp, jag hoppas det var för att jag vägrade ge upp! :)

Ja, man har gått om tid att tänka när man går hemma om dagarna.

På söndag har det redan gått 7 månader sedan operationsdagen.

Wow, vad tiden tickar på!

Snart är det återigen sommar vilket är helt underbart. Finns det något bättre än en fin svensk sommar? Stockholms skärgård, midsommar, soliga dagar på uteserveringar, läsa i solstolen, Skansen, Gröna Lund, långa ljumma kvällar på altanen och alla glada leende människor som vaknat till liv!

Jag kommer att jobba hela sommaren men det gör egentligen inte så mycket, jag har haft min lediga tid!

Nu ska jag lägga upp lite flera inlägg från Thailand!

Trevlig helg, allihopa! 

Idag har jag absolut ingenting för mig, desto mer tid för lite catching-up time med bloggen.

Det blev en tidig morgon när Fredrik ringde redan klockan åtta svensk tid och vi pratade i någon timme. Från Australien finns det riktigt billiga telefonkort att köpa så man kan ringa hem till Sverige i flera timmar för 10 dollar. Inte illa!

När vi lade på klockan 9.15 försökte jag få mig lite mer sömn och lagom tills jag somnat så ringde det såklart igen.

Brors frisör var sjuk, vad var hans mobilnummer? Jag gav tjejen mobilnumret och somnade om. Telefonen ringde igen, den här gången orkade jag inte svara men jag gav upp mina planer på att försöka sova nå mer.

Snällt nog så hade jag i mitt nyvakna tillstånd blandat ihop mitt eget nummer med brorsans och han fick åka in till stan och vänta på sin klipptid i alla fall bara för att få vända och åka ut till Värmdö igen. Sorry, my bad!

I övrigt ägnar jag som sagt tiden till bloggen idag. Jag har börjat sätta igång med att lägga in inläggen från Asien-resan, enligt önskemål.

De kommer att ligga under kategorin Asienresan.

Kanske kommer även inläggen från Hollywood upp så småningom ;)

Ge någon ett extra fint leende idag, precis som aporna.. Det kostar inget!

Var beredd på en lång uppdaterng!

Så var min reseperiod över och livet har börjat sin stilla gång här hemma.

Jag har negligerat min stackars blogg alldeles för länge nu, man rubbas från sina rutiner och saker rinner ut i sanden. Jag har bestämt mig för att plocka upp det igen!

Det finns dock fullt av dagboksinlägg från båda mina resor på resdagboken så nog har jag bloggat rätt duktigt ändå även om de inläggen är mer ytliga och saknar en del spännande kryddiga detaljer! ;)

Summeringen är att jag hade det riktigt bra i Kalifornien, där levde man mer som ett vardagsliv fast på semester eller hur jag ska uttrycka mig.

Amerikansk familj, samma boende i tre veckor kombinerat med sightseeing, utflykter och socialt umgänge. Samt amerikansk kultur.

Allt som allt en riktigt bra vistelse och äntligen fick jag se mitt Kalifornien som jag drömt om sen jag var liten.

Om Kalifornien var vardagligt och lugnt så var Asien allt annat än det!

Vi for och flängde runt för att hinna se så mycket som möjligt under mina sex veckor därnere. Höjdpunkten var såklart att träffa Fredrik igen efter nästan tre månader ifrån varandra. Till en början kändes det ganska underligt att jag faktiskt var där med honom, nästan som att vi träffades för första gången. Jag tror anpassningen var svårare för honom, han hade verkligen vant sig vid att vara ensam och självständig, men allt eftersom resan gick så blev det bara bättre och bättre. Min oro som jag känt i Sverige över att något kanske skulle kännas galet efter så lång tid var som tur var inte befogad. Istället blev det extremt jobbigt att återigen säga hejdå till varandra och skiljas åt med ett helt jordklot ännu en gång. Medan jag satte mig på planet hem så begav han sig i motsatt riktning, Australien.

Vi var perfekta även som reskamrater, trots att vi levde inpå varandra 24 timmar om dygnet i situationer som skulle kunna innebära problem.

Massor med beslut, sega resor, ingen sömn, ingen mat.. det är som upplagt för tjafs men icke. Vi höll ihop och höll sams.

Normalt sett skulle jag bli extremt trött på en person efter sex intensiva veckor och önska mig lite ensamtid men inte nu.

Med andra ord, allt har varit perfekt!

Vi har minst sagt stött på en del negativa grejer men det var även det som var grejen, det är dem vi kommer garva åt sen när vi sitter hemma och minns som en väldigt klok människa sa till mig!

Jag tror jag tar och lägger in min resdagbok här också med lite kompletteringar :)

Jag återvände hem för två veckor och har sedan dess gått hemma och varit uttråkad med undantag för vissa roliga stunder.

Eftersom jag skulle börja jobba i juni där jag normalt jobbar om somrarna så verkade det knepigt att hitta ett jobb för bara någon månad eller två. Segt att gå hemma om alla andra är fullbokade.

Jag önskade hellre att få arbeta än sega mig igenom dagarna här hemma.

Vips, under en av mina mest deppiga dagar ringer min chef och undrar vad jag skulle säga om ett vikariat fram till nyår? Klart jag säger JA! Det var det mest perfekta som kunde hända, just ett heltidsvikariat, eftersom jag vill börja plugga senare så är en fast anställning inte att föredra.

Det hela är inte 100-procentigt än men i princip, jag hoppas inget går tokigt.

Jag tänkte på vad man brukar säga. Om man vill ha något ska man inte gå hemma och tro att det bara ska ringa på dörren en dag utan själv gå ut och aktivt leta. Det är sant men jag hade tur som fick det serverat men jag antar att jag jobbat på det när jag gjort gott intryck på somrarna :)

Ryggen är i samma läge som den varit sedan i december då jag plötsligt började få ont och strålningar på förmiddagarna ett tag efter att jag stigit upp. Så har det nu varit i 4 månader och jag börjar ge upp tanken på att det bara skulle vara en svacka. Till följd av att jag gått ner flera kilo i vikt därnere (riset och nudlarna!) så har mina skruvar börjat besvära mig, jag kan inte längra göra vissa sjukgymnastikövningar som innebär att ligga på rygg på matta. Skruvarna är då i vägen och ligger jag fel så ilar det genom benen, som om de skulle pressa på någon nerv.

Jag ska på återbesök hos läkaren på måndag med första röntgenbilderna sen operationen (förutom de som togs dagen efter) och längtar dit för att få besked om saker och ting. Jag hoppas på att beskeden ska vara positiva och att de inte hindrar mig från att ta jobbet för nu vill jag sätta igång med livet igen!

Mitt liv handlar således om tre viktiga saker just nu, som jag alla längtar till av vilt skilda anledningar. Dels läkarbesöket för att jag är trött på ovissheten och vill få svar, dels på att sätta igång med nya arbetet och dess lärdomar och framförallt att älsklingen ÄNTLIGEN kommer hem från sin resa och livet kan återgå till vad det brukade vara.

And that's where I'm at right now!

Vill ni se en bild från Thailand? Okej då! ;)