Det var inte världens skönaste att sova med den där manicken. Varje gång jag skulle byta ställning så fick jag snurra runt bandspelaren på bältet och se till så att alla sladdar följde med.

Så jag var glad att få åka in till SÖS idag igen och få lämna in det där för bedömning och slippa sladdarna.

Direkt efter det besöket så gick jag vidare ner till min magnetröntgen, som jag som sagt inte såg fram emot. När jag kom dit fick jag en smärre chock när sköterskan berättade för mig att de skulle göra en "infart" i båda mina armar för att sedan spruta in ett ämne i kroppen.

För det första så var hela grejen en jobbig tillbakablick på sjukhusvistelsen. Sätta på sig sjukhuskläderna, ligga på britsen och vänta nervöst medan en sköterska sticker en i armarna.

Men framförallt så reagerade jag på att de ville spruta in ett ämne i min kropp. Enda gången någon gjort det tidigare var under min operation och då fick jag hjärtstillestånd.. och fortfarande så vet de inte exakt vilket ämne jag  reagerade emot så att få något insprutat i mig kändes allt annat än lugnt.

Läkarens lugnande kommentarer var "Det är inget riskfyllt" och "Ingen har reagerat konstigt på det här förut". Tyvärr så var det precis så som läkarna på Löwenströmska sa om vad som inträffade under min operation så de kommentarerna kunde jag tyvärr inte tro på den här gången..

Jag fick bita ihop och hoppas på det bästa eftersom det var viktigt att jag genomförde det här. Efteråt att jag legat på britsen i 1 timme och skakat så var jag helt slut, i alla fall psykiskt.

Det är lättare men ändå svårare att vistas i sjukhusmiljöer efter operationen och min tid på intensiven.

Idag är det prick 2 månader sedan operation, det betyder att om endast 1 månad så är mina restriktioner slut. Jag får då göra vad tusan jag vill med ryggen. Böja, vrida och bära tungt, så efter jul börjar jag som gymnastiktränare igen, underbart! Jag saknar det jobbet, det är otroligt roligt och givande! :)

Idag är det även precis 2 veckor tills dess att älsklingen åker till Asien.

Tungt.. men kul för honom! :)

I övrigt så är jag otroligt glad att mina duktiga läkare lyckades pumpa liv i mitt hjärta igen så att jag får leva. Jag trivs med det! :)

Jag har ju tex. otroligt många fler ställen runt om i världen som jag vill resa till. Jag börjar med Kalifornien i januari så tar jag Thailand i mars.

Jag längtar dit!

2 månader efter operation

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Som jag nämnt i inlägget under har jag numera en ny blogg som jag är verksam i och där hamnar även alla uppdateringar om hur min lilla rygg mår idag.   Jag är så otroligt glad att så många hittat in på den här bloggen när de har sökt i...

Jag har valt att flytta bloggen. Samma blogg, samma innehåll men ny adress: thefrostingonthecake.blogg.se   Hoppas vi ses! :) ...

Återigen har en lång tid sedan sist passerat. Jag får allt ta och skärpa mig. Men det kännetecknar mitt liv ganska bra just nu. Hektiskt, fullt upp och inte så mycket tid att stanna upp. Det är dags för inlämning av vårt arbete på tisdag och vi har s...

Oj nu händer det grejer, det kräver sitt blogginlägg!   Vi går bakåt i tiden till 20 januari då jag startade studierna vid juristprogrammet. Det är hemskt mycket plugg men ämnena är ovanligt intressanta. Det är inte riktigt vad man är van vid när man...

Äntligen efter ett par dagar av tristess så ringde Emelie. Det visade sig att vi båda sitter hemma och gör ingenting. Så dumt och onödigt! Så därför såg vi till att ses i fredags för lunch, shopping och fika på stan.   Igår lördag så begav jag mig t...