Sjukgymnastiken är jobbig och tråkig men den måste göras. Det är tur att det är just sjukgymnastik så att jag har en morot till att genomföra den. Jag har ju så värdelös träningsmoral annars. Eftersom man vet att det är för att ryggen ska bli bra så måste det göras och dessutom träffas jag ju min sjukgymnast 2 gånger i veckan och det blir riktigt pinsamt om man aldrig skulle gå framåt.

De två första gångerna nu så har jag fått övningar att jobba med hemma minst en gång om dagen. Just nu är det 9 övningar och det tar ungefär en timme att göra dom, segt!

Från och med på torsdag så kommer jag att träna på gymmet tillsammans med sjukgymnasten och det kommer jag att göra flera gånger i veckan. Han är hårdare än den sjukgymnast jag hade något år innan operationen. Gött ändå, gå på gym nästan gratis och ha som en personlig tränare vid sin sida.

Det positiva med honom är dessutom att han gett mig övningar som i princip kommer göra att jag får träna hela kroppens muskler (med undantag för eventuellt vaderna) plus kondition.

Jag tror att det kommer sluta vara så jobbigt när jag väl får in det till en vana, så är det ju för det mesta. 3 veckor ska visst det ta.

Jag försöker minnas hur gött det var förra gången efter ett tag när jag märkte hur stark jag blivit, och då var den träningen inte alls lika hård och omfattande som nu.

På måndag ska jag tillbaka till SÖS. De ska låta mig gå runt med ett 24-timmars EKG härhemma för att de sedan ska analysera och kontrollera mina hjärtslag. Dagen efter då de plockar bort EKG'n så ska jag även göra en slags röntgen på hjärtat som tar över en timme.

Allt för att kontrollera att mitt hjärta är friskt, det är skönt att få det kollat.

Helgen var mysig trots allt :) Jag hoppas att nästa blir ännu bättre!

54 dagar efter operation

Det går framåt, det gör det verkligen.

I torsdags åkte jag bussen in till stan för att äta lunch med mamma, efter det gick jag och hälsade på, på jobbet. De var alla glada att se mig och nyfikna på allt. Kul men rätt jobbigt att dra samma historia 15 gånger i rad! :)

Efter det gick jag runt och shoppade i stan, provade massor av kläder och det bästa av allt var att ryggen inte sa emot. Eller ja, när jag åkte hem var jag extremt trött i kroppen men ändå.

I fredags förmiddag gick jag till sjukgymnasten för första gången, nu jäklar!

Så småningom kommer jag att träna på gym 3-4 gånger i veckan och ett träningspass hemma. Jag kommer att bli en bodybuilder, nerå!

Både tungt att komma igång samtidigt som det är skönt och ska bli roligt.

När träningen sker som sjukgymnastik kan man ju inte heller skita i det på samma sätt.

Efter att jag varit hos sjukgymnasten åkte jag inte till stan igen. I torsdags hade jag inte så mycket pengar på kortet så jag fick hänga undan det jag hittade. Kom hem med 4 tröjor och en väska, yeey.

Sedan var det middagsgäster och sen in till stan med vännerna.

Idag, (läs; lördag) har jag varit hos fredrik. Kvällen var varierad men mestadels bra även om det blev lite upprepning från fredagskvällen.

Korsetten satte jag inte på mig, jag lät den ligga i väskan som jag bara runt på. Jag gick alltså runt utan korsett heeela kvällen. Det var positivt att jag klarade det, och så länge! Det dåliga var att jag framåt slutet fick väldigt ont och blev frustrerande trött i den. Framsteg ändå!

Återigen sitter jag här på morgonkvisten och bloggar, ingen sömn har jag fått i natt. Jag har inte ens blundat än, jag är klarvaken, pigg som ugglan.

Den här gången är det inte på grund av en störd dygnsrytm (hoppas jag!) utan på grund av hur kvällen slutade. Får se om det blir någon sömn.

Nu har jag skrivit av mig lite för stunden, måste bara avsluta med att jag har världens finaste pojkvän! :)

51-52 dagar efter operation