Jag vaknar efter 11 h denna gång och är ändå fortfarande trött, helt otroligt men rätt skönt!

Det är första gången utan morfin men jag känner absolut ingen skillnad. Faktiskt så har jag konstigt nog inte haft ont i ryggen sedan operationen, inte ens dagen efter. Det är mina ben som jävlas, om det inte vore för dom skulle jag vara långt fram i min rehab nu!

Emelie och Johanna kom förbi vid lunch och hade tagit med sig pizza, enligt önskemål, till mig! Såå gott :)

Vi satt mest och snackade, uppdaterade varandra om våra liv. Studentens baksida, man ses inte längra varje dag i skolan och hörs av mer sällan.

Johanna åkte hem medan Emelie stannade. Hon var snäll nog och hjälpte mgi med att raka benen, jag kände mig som en björn. Den dag jag kan göra såna saker själv då vet jag att jag snart är bra.

Jag ringde till vårdcentralen och bokade en tid för att plocka bort mina stygn, nästa tisdag blir det. Det blir intressant, har inte sett ärret än ju. Fast jag vet att det inte är längre än 10 cm och det är bra mkt bättre än väntat.

Jag ringde Folksam och undrade hur det går för dom med min ersättning och invaliditetsgrad. Jag kan få ut en väldig massa pengar från försäkringen om de bara godkänner min diagnos som en sjukdom och inte som en medfödd kroppsskada. Men nekar de så kommer jag att överklaga med hänvisning till vad min läkare sa: "Annika du har haft otur, precis som att vissa har anlag för att lätt bryta ben så har du anlag för en dålig rygg" och om någon bryter benet så får de ut det på försäkringen minsann, då borde samma sak gälla mig.

När jag ska sova märker jag en skillnad med att inte ta morfin längre, jag somnar inte lika lätt.

12 dagar efter operation