Jag vaknar på morgonen och känner mig lätt, jag passar därför på att gå en hel del (med stödbordet). Sedan ska jag iväg på röntgen, de kör ner mig i sängen eftersom jag inte kan sitta i en rullstol.

Därnere rullar jag över på en annan brits, tar lite bilder och körs sedan tillbaka upp till avdelningen. Jag fick behålla ett par bilder där man ser mina 2 plattor och 5 skruvar klart och tydligt.

 Bara någon halvtimme senare ska jag tydligen ner till röntgen igen, de första bilderna var av dålig kvalité så jag skulle få prova en annan typ av röntgen denna gång, jag kördes in med ryggen i en apparat (ej mr) ett tag och sen var det klart.

När jag kom upp igen var jag lätt illamående och helt matt, hoppas inte att mitt blodvärde sjunkit nu igen. Nejdå syster förklarar för mig att jag förmodligen bara är utmattad av att ha gått så mycket och varit på röntgen två gånger. Jag förstår bara inte hur jag kan ha blivit trött av röntgen när jag låg ner hela tiden?

Jag struntade i lunchen och sov istället.

På eftermidddagen bestämde jag mig för att äntligen försöka mig på att duscha. Håret och hela jag var så fruktansvärt äcklig och eftersom jag kände mig så pigg imorse så borde det gå.. Jag ville överraska mina besökare med att vara snygg och fräsch för en gångs skull.

Syster Cajsa gjorde i ordning duschrummet åt mig och sa att jag skulle pipa om det var något. Jag klädde av mig kläderna, och det var ett himla arbete bara det. Jag kämpade mig mot duschen men kände att det aldrig skulle kunna gå att sitta på den där pallen utan korsett och hålla i en dusch.

Så naken och 1 cm från vattnets strålar fick jag ge upp, fan! jag fick ringa på Cajsa som kom och hjälpte mig på med morgonrocken. Ledsen och besviken så gick jag tillbaka till mitt rum.

Största nederlaget hittills kändes det som. Jag var fortfarande jättedeppig när fredrik kom men han lyckades få upp mitt humör.

Sedan kom Mamma och pappa och Bror min förbi.

Brorsan ställde skönaste frågan hittills. "Vadå jag fattar inte?! Har du opererats eller ska du?" Haha tack för den!

Åt upp mitt godis gjorde dne jäveln också ;)

På kvällen blev jag åter pigg i kroppen och var uppe och gick. Jag stod till och med i badrummet och borstade mina tänder.

5 dagar efter operation

 

Plupp

26 september 2007 23:00

Jag följer din berättelse. Skönt att blodvärdet är stabiliserat nu. Tänk att du fick korsett ändå, men betydligt smidigare än en med hårt skal, förstås. Handikappkänslan är bara början, tjejen! Trösta dig med att om några månader är du som vanligt, igen. Och innan dess märker du framsteg dag för dag, skulle jag tro.

http://plupp.bloggagratis.se

 

Annika88

28 september 2007 12:48

Hej!

Jag försöker trösta mig med att jag är bra om några månader men tyvärr så ser jag väldigt få framsteg vilket gör att humöret är rätt lågt. Jag har inte sett några framsteg på 8 dagar nu, kanske några små men inte så jag känt att "oj vilket framsteg". Om det inte vore för mina onda ben så skulle jag nog kommit riktigt långt just nu, för jag har aldrig någonsin, inte ens dagen efter operation haft ont i ryggen. Enbart benen som krånglar.
Tack för stödet! :)

http://annika88.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Som jag nämnt i inlägget under har jag numera en ny blogg som jag är verksam i och där hamnar även alla uppdateringar om hur min lilla rygg mår idag.   Jag är så otroligt glad att så många hittat in på den här bloggen när de har sökt i...

Jag har valt att flytta bloggen. Samma blogg, samma innehåll men ny adress: thefrostingonthecake.blogg.se   Hoppas vi ses! :) ...

Återigen har en lång tid sedan sist passerat. Jag får allt ta och skärpa mig. Men det kännetecknar mitt liv ganska bra just nu. Hektiskt, fullt upp och inte så mycket tid att stanna upp. Det är dags för inlämning av vårt arbete på tisdag och vi har s...

Oj nu händer det grejer, det kräver sitt blogginlägg!   Vi går bakåt i tiden till 20 januari då jag startade studierna vid juristprogrammet. Det är hemskt mycket plugg men ämnena är ovanligt intressanta. Det är inte riktigt vad man är van vid när man...

Äntligen efter ett par dagar av tristess så ringde Emelie. Det visade sig att vi båda sitter hemma och gör ingenting. Så dumt och onödigt! Så därför såg vi till att ses i fredags för lunch, shopping och fika på stan.   Igår lördag så begav jag mig t...