På tunnelbanans röda linje, Stockholm

Tjej 1 ~16: Alltså åh, vad heter Foppa på riktigt nu igen?
Tjej 2 ~16: Oj… Nä det har jag nog glömt.
Tjej 3 ~16: Men herregud! Peter Forsberg. Jag kan ju nästan mer om fotboll än vad ni kan!

tjuvlyssnat.se är en rolig sajt =) Jag minns flera gånger när jag själv suttit och skrattat inombords efter att ha lyssnat på folk på bussar och tunnelbana. Ibland är det så svårt att inte lägga sig i!

Jag är nyligen hemkommen från Södersjukhuset där jag träffat en hjärtspecialist som tittat på alla mina tester av mitt hjärta och som skulle lämna besked till mig om hur allt gått.

Det började med att jag fick veta lite mer om vad som skedde under operationen. Vid inskjutsandet av mitt blod så sjönk plötsligt mitt blodtryck och hjärtat började slå väldigt svagt och långsamt.. De började då vända på mig för att återgärda detta och under tiden som de pysslar med det så får jag något som kallas kammarflimmer, vilket innebär att hjärtat inte står och slår utan bara är i fullt kaos, i princip detsamma som hjärtstillestånd.

I åtta minuter höll de på med sina återupplivningsförsök innan mitt hjärta fick för sig att komma tillbaka och läget var stabilt.

Som tur var så har mitt hjärta nu blivit friskförklarat. Ultraljudet såg jättebra ut, EKG under dygnet jag låg på intensiven såg bra ut, magnetröntgen såg bra ut, min långtids-EKG såg bra ut och likaså min vilo-EKG. Det var så skönt att höra! Precis som mina läkare på spine center trodde så var det inte hjärtat som det var fel på utan att kroppen fick någon slags reaktion och möjligtvis att mina salthalter var väldigt låga.

Jag har ett test kvar göra men hjärtläkaren sa att de inte kommer att hitta något där, det är mer en säkerhetsåtgärd.

Eftersom läkarna som genomförde min operation måste göra en anmälan om något allvarligt och annorlunda sker under en operation så har saken utretts från deras håll så kanske att de har lite mer svar åt mig när jag ska dit om 2 veckor.

I övrigt så försöker jag få livet att gå. Jag vill att fredrik ska ha det bra men det är tungt att sitta här hemma ensam i gråa Sverige och höra hur underbart livet är på andra sidan, och så kan inte jag vara där..

Han sitter på en vit playa med palmer och kollar på solnedgången medan jag springer iväg till bussen i ösregnet för att åka till en hjärtläkare.

Jag vet vad jag skulle föredra. Inte fan är det lätt att var den som är kvar hemma, det är en sak som är säker.

Jag är så ruskigt trött på att ha tiden och att ha pengar men ändå vara fast på grund av läkare, sjukgymnastik och allt vad det nu är. Snälla låta mig bli helt fri från det så fort som möjligt. Jag måste börja mitt liv! :)

Imorgon ska jag åka iväg och köpa julklappar, förhoppningsvis så hittar jag till alla så är det klart sen! Det blev supermysigt i mitt rum med de nya adventsstakarna. Det ser mysigt ut när man kollar in i vartenda hus nu med alla stjärnor och stakar.

11 veckor och 4 dagar efter operation