Jag förstår inte hur människor har blivit så otroligt dåliga på att lyssna på andra människor.

Visst många lyssnar kanske och hör orden men de lyssnar inte i den bemärkelsen att de faktiskt bryr sig om och registrerar vad människan säger. Responsen blir kort eller uteblir helt, ofta påbörjar den andra parten att berätta om något eget, ofta om ett helt annat ämne.

Det kanske bara är jag som råkar ha fel människor runt omkring mig? Tyvärr har jag inte valt dom själv..

Det är så jäkla nonchalant och för personen som pratar så finns det inget hemskare än att den man pratar med inte lyssnar. Är inte jag värd att lyssna på? Självförtroendet får sig helt klart en klar smäll om man har det så här under lång tid.

Personligen så förstår jag inte hur man helt kan ignorera och helt bara låtsas som att man inte hör när en annan människa säger något, sen finns det självklart dagar då även man själv är både sämre och bättre lyssnare av olika anledningar.

När bekanta, personer man knappt känner, är mer intresserade av vad man har att säga om viktiga saker i livet än ens nära och kära så känns det lite underligt.. Varför bryr sig inte dom som borde bry sig?

Less blir jag..

Jag skulle inte vilja påstå att jag har en nedåt-period i min rehabilitering för jag mår så bra så jag vill egentligen inte klaga.

Självklart känns det tungt att inte kunna böja ryggen alls och att få veta att det eventuellt kommer att bli permanent. Precis som läkaren sa så finns det ju många som varit tvungna att steloperera hela ryggen tex. skoliospatienter och dom lever bra liv, så visst går det. Det är ändå en funktion som jag saknar och som jag verkligen hoppas att jag får tillbaka.

Jag har allt mer reagerat på hur många saker som jag skjuter upp att göra bara för att de verkar så extra jobbiga eftersom de är under arbetshöjd.

Jag skulle behöva städa på de nedersta hyllorna i garderoben men orkar inte eftersom det är så lågt och det är även där som det är mest kaos eftersom jag bara river ut kläderna däriffrån utan att kunna böja.

Min 78 åriga farmor gjorde allt jobb åt mig igår istället för att jag som är ung skulle hjälpa henne, det känns helgalet!

Ska jag alltid ha problem med att ta på skorna, bädda sängen eller städa?

Igår hade jag dessutom otrolig träningsvärk i lår och rumpa vilket resulterade i att jag inte kunde huka mig heller.. så utan att kunna huka sig och utan att kunna böja ryggen så är det hopplöst att komma till lägre höjder. Mamma fick ta av mig skorna.

Riktigt handikappad.

14 veckor efter operation