Så kom domardagen äntligen igår. Dagen för första återbesöket efter operationen. Jag kunde inte ha en hittat en bättre läkare, han är grym!

Han har alla svar, han vet EXAKT vad han sysslar med. Jag fick veta att min kota inte bara hade glidit 3 cm framåt utan även glidit neråt och lagt sig bakom på något vänster vilket gjorde att min operation var mer komplicerad än vanligt. Man kan i princip inte flytta tillbaka en kota alls när de ligger fel på det viset. Dessutom så berättade han att min dumma svank och ländrygg ser så muppig ut pga. av obalansen i min kropp och att det även är av den anledningen som jag inte kan böja min rygg.

Jag har alltid sagt "Det går inte" när folk bett mig böja på ryggen, det har aldrig känts som stelhet utan snarare som att det är helt stopp, den funktionen tycks inte finnas. Läkaren bekräftade det. I och med min kropps obalans i ländryggen så balanserar kroppen upp det på något sätt genom att slå till med en försvarsmekanism som innebär att ryggen inte går att böja.

I liggande ställning går det att böja något mer eftersom ryggen inte har samma obalans när jag har stöd under mig.

Alltså har jag känt "rätt" tiden, den går inte att rubba.

Jag ska inte heller börja töja på det, det kommer inte att hjälpa. Har jag tur så förstår kroppen så småningom att ryggen nu är i bättre balans och att jag borde kunna böja den av den anledningen men läkaren sa att jag inte ska räkna med några framsteg på den fronten, det kan lika bra bli så att den aldrig kommer att gå att böja igen, mindre bra!

Han förklarade även mina strålningar, det enda jag kunde berätta var att jag har strålningar i benen på morgnarna precis som innan operationen men att det känns lite olika. Numera går det till exempel att vila bort det vilket var omöjligt förut.

Det jag har innan operationen var nervstrålningar, min kotrygg låg ovanpå nerver och jäklades med mig. När nerverna är i kläm så dom i kläm oavsett om du sitter, ligger eller står, därför brukade de inte försvinna oavsett vad man gjorde-

De strålningar jag har nu är troligtvis muskelstrålningar. Dvs. musklerna i ryggen arbetar fortfarande för att försöka stabilisera min kota (det tar ett tag innan musklerna upptäcker att den blivit stelopererad) och av muskelspänningarna så får jag mina muskelsmärtor = strålningarna.

Dessa strålningar försvinner när jag ligger ner eftersom musklerna får vila då och därför så försvinner även muskelsmärtorna efter en liten stund.

Han var så nöjd med hur långt jag kommit och hur bra det gått för mig.

Han berättade om hur otroligt dramatiskt det varit under operationen och att de efter att de återuppplivat mig var tvungna att operera sista biten medan jag låg i en dålig ställning på sidan, så de fick "Slänga ihop det hela" lite snabbt. De hade varit inställda på att de skulle behöva göra ytterligare en operation på mig för att gå in och göra om. Men de lyckades! Det är inte konstigt att han är  nöjd med sig själv. Han sa att jag borde tacka någon däruppe för min änglavakt men jag tackar läkarna.

Jag träffade narkosläkaren i väntrummet också, han kände igen mig och refererade till mig som Den-där-tjejen-som-gav-oss-dramatik-för-resten-av-året. Jaa, man lämnar sina avtryck ;)

Tyvärr så har de fortfarande ingen teori om vad som gick fel. Troligtvis så var det kanske en blandning av någon form av obalans i kroppen tillsammans med en kraftig allergisk reaktion. Något helt ovanligt och helt oturligt.

Vid halvårskontrollen ska jag ta en röntgen, då får vi se hur utveckligen ser ut inuti mig, snälla låt det gå bra! Ärret är jättefint :)

Resa får jag aboslut göra, däremot så ska jag ju vara hemma i mars på halvårskontroll så några 3 månader iväg blir det tyvärr inte.

Jag är mest irriterad över bristen på att kunna styra mitt eget liv just nu, jag kan inte resa iväg som jag vill och det är alltid en ständig ovisshet om hur det ska gå och när nästa besök blir.

Skönt med svar i alla fall! Hellre negativa svar än total ovisshet.

På väg hem hamnade jag mitt i rusningstrafiken och satt i kö i 2 timmar.

På kvällen begav jag mig till Emil där vi spelade lite Rummy och kollade på film. Skönt att komma ur huset som vanligt. Trivs inte med att bo med föräldrarna längre, helt klart dags att flytta hemifrån!

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Han var jättenöjd med mig och sa att anledningen till att jag utvecklats så bra är för att jag varit väldigt ambitiös med min sjukgymnastik, kanske det kanske.

 Kul i alla fall!

Imorgon har jag lovat farmor en lunch tillsammans och hjälp med hennes julhandling.